Hur gör verksamhetens organisation och förskollärare det möjligt för varje barn att känna tillhörighet i samspel med sina kamrater? Hur får barn uppleva och öva på att bli suveräna i att fånga varandra i lekens allvar och uppslukande tillstånd?
I Sandvikens kommun har såväl chefer som förskollärare, projektförskolornas arbetslag och specialpedagoger involverats i SKOLFI-projektet 2019-2021. Det innebär att Sandvikens verksamhetsorganisation har prioriterat ett antal projektförskolor och tillhörande specialpedagoger fram till 2021 att aktivt delta i professionsutbildning inom området Lek, samspel och lekfärdigheter för alla barn. Denna satsning bygger på flerårig forskning och beprövad erfarenhet om hur svårt det kan vara för barn i behov av stöd att faktiskt erfara tillhörighet och medlemskap i en kamratgrupp. Kamrater vet heller inte alltid hur de konkret ska kunna vinna framgångar i att involvera sina kamrater som är i behov av aktiv guidning i samklang med instruktioner. En kunnig kamrat uppmärksammar, ser och förstår när en kamrat ser vilsen ut, blir lämnad kvar när resten av kamraterna plötsligt drar iväg eller ser att en kamrat upprepat tycks välja att sysselsätta sig själv och ignorera andras lekinitiativ.
I SKOLFI-projektet övar vi oss inom såväl den pedagogiska professionen som inom forskarprofessionen på att bli mer lekkunniga för att också utbilda lekkunniga barn. Det innebär att bli kunniga mottagare av barns och kamraters signaler i leksituationer där olika grader av lekkompetens och lekfärdigheter visar sig bland barnen. Detta ställer krav på förskolan som institution vad gäller demokratiska värden för att uthålligt hålla fast vid att varje barns röst ska kunna komma till sin rätt vilket jag också skriver om i kapitlet; Demokrati och frigörande med estetik. – ett led i en medvetenhetsprocess för alla barn? (2012). Det blev uppenbart vilka framgångar förskollärarna kunde åstadkomma för barn i behov av stöd i lek med kamrater när resurser som t ex förskolelyftet möjliggjorde utbildningsmedel från politiker, chefplanering av vikarier, avsatt tid för fortutbildning för förskollärare och arbetslagen.
En kritisk specialpedagogisk blick som riktade uppmärksamheten mot varje barns intresse och erfarenheter samt till kunskapsområden som språk och matematik innebar för förskollärarna att barn i behov av stöd blev mer aktiva och delaktiga i kamratlekar och i sitt lärande. Sammantaget visade resultaten på de förutsättningar och villkor för den inkluderande inriktningen som ett samhällssystem ska konkretisera för att uppnå god kvalitet för varje liten persons tillhörighet i förskolans kamratgrupp. Någon har sagt att lek är demokratins vagga, skriver Margareta Öhman i sin bok ”Det viktigaste är att få leka” (2011) och poängterar hur lekens rytm och känsla av gemenskap utgör grunden för att erfara kamratskap och vänskap. Beskrivna lekteorier och lekens dynamik är välkända områden för förskolans pedagoger och med projektets inriktning av att genomföra aktiva lekinterventioner var hänvisningens till den israeliska forskaren Sara Smilansky och hennes forskning från 1970-talet och framåt upplysande där hon kunnat visa hur en undermålig lärandemiljö, brister i vuxenengagemang och brist på stöttning av barns lekfärdigheter direkt påverkade deras lärande och utveckling.
Flertalet forskare har byggt vidare på dessa resultat där också samspelet mellan lärare och barn blivit väl utforskat vilket Öhman redovisar på ett förtjänstfullt sätt. En kunskapsöversikt från Skolforskningsinstitutet (2019), ”Att stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan” visar hur forskningsundersökningar av förskollärares görande och handlingar stödjer barns lek genom att i sina verksamheter regissera (planera och iordningsställa), delta (närvara, guida och förmedla) samt observera och reflektera (medvetandegöra förhållningssätt och handlingar). Ett särskilt resultat av översikten lyfter fram att dessa kategorier karaktäriseras av förskollärares förmåga till lyhördhet och responsivitet för barns perspektiv i leksituationer då barn behöver stöd och stimulans i det sociala samspelet.
Lekens dynamik och verksamhetens support till att stärka lekfärdigheter som; att dela med sig; vara uthållig i samspelet och försöka igen; organisera lek och hjälpa till blev tydligt i vår sista utbildningsträff då vi tog del av deltagarnas erfarenheter av att genomföra minisamlingar och lekstunder i sina verksamheter. Vi fick flera goda exempel på hur t ex dessa dagliga, konkreta och korta lekstunder innehåller värdefulla moment av planering och genomförande där både meningsfulla samspel – ibland subtila sådana uppstår och då mellan barn som tidigare inte valt varandra som lekkompisar. Olika pedagogiska strategier blev synliga som kunde upplevas som dilemman och som i Forumteaterformen blev möjliga att problematisera. Vi kunde stanna upp, fundera, byta roller och dilemmat fick en ny gestaltning.
Kan det vara så att vi tar dessa subtila lekfärdigheter för givna? I teaterformen framstod vissa lekfärdigheter som så självklara att när förskolläraren ska demonstrera en färdighet för barnen kan dess särskilda funktion komma i skymundan. Detta för att olika lekfärdigheter i ett socialt samspel tillsammans bildar en lekrytm som karaktäriseras av en växelverkan av innehåll och process vilket i konstens och lekens värld upplevs som ett uppslukande tillstånd av koncentration och förfrämligande där en ny erfarenhet av samspel mellan kamrater kan uppstå. Jag skriver om detta i sammanhang där barn i behov av stöd och deras kamrater upplevt något alldeles särskilt i leksamspelet i de planerade och upprepade leksituationer som förskollärare inom förskolelyftet kunde genomföra (Siljehag, 2012). Detta ”nya” kan för ett barn innebära att få uppleva och erövra särskilda lekfärdigheter där dess betydelse utgör förutsättningen för lekens rörelse och dynamik och något som varje barn har ovillkorligen rätt till. I den meningen kan olika lekfärdigheter betraktas som heliga för varje barns lekerfarande då dessa tydliggör broar till att kunna samspela kamrater emellan utifrån frågan: hur kan du göra för att få din kompis att leka med dig?
Siljehag, Eva. (2012). Demokrati och frigörande med estetiska upplevelser – ett led i en medvetenhetsprocess för ALLA barn? I Klerfelt Anna & Qvarsell Birgitta (Red.). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. s 197-216. Malmö: Gleerups Utbildning.
Skolforskningsinstitutet. Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan. Systematisk översikt 2019:01. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN 978-91-984383-6-9.
Öhman, Margareta (2011). Det viktigaste är att få leka. Stockholm: Liber AB.
Lek och språk 