Lekrytmens heliga lekfärdigheter!

Hur gör verksamhetens organisation och förskollärare det möjligt för varje barn att känna tillhörighet i samspel med sina kamrater? Hur får barn uppleva och öva på att bli suveräna i att fånga varandra i lekens allvar och uppslukande tillstånd?

I Sandvikens kommun har såväl chefer som förskollärare, projektförskolornas arbetslag och specialpedagoger involverats i SKOLFI-projektet 2019-2021. Det innebär att Sandvikens verksamhetsorganisation har prioriterat ett antal projektförskolor och tillhörande specialpedagoger fram till 2021 att aktivt delta i professionsutbildning inom området Lek, samspel och lekfärdigheter för alla barn. Denna satsning bygger på flerårig forskning och beprövad erfarenhet om hur svårt det kan vara för barn i behov av stöd att faktiskt erfara tillhörighet och medlemskap i en kamratgrupp. Kamrater vet heller inte alltid hur de konkret ska kunna vinna framgångar i att involvera sina kamrater som är i behov av aktiv guidning i samklang med instruktioner. En kunnig kamrat uppmärksammar, ser och förstår när en kamrat ser vilsen ut, blir lämnad kvar när resten av kamraterna plötsligt drar iväg eller ser att en kamrat upprepat tycks välja att sysselsätta sig själv och ignorera andras lekinitiativ.

I SKOLFI-projektet övar vi oss inom såväl den pedagogiska professionen som inom forskarprofessionen på att bli mer lekkunniga för att också utbilda lekkunniga barn. Det innebär att bli kunniga mottagare av barns och kamraters signaler i leksituationer där olika grader av lekkompetens och lekfärdigheter visar sig bland barnen. Detta ställer krav på förskolan som institution vad gäller demokratiska värden för att uthålligt hålla fast vid att varje barns röst ska kunna komma till sin rätt vilket jag också skriver om i kapitlet; Demokrati och frigörande med estetik. – ett led i en medvetenhetsprocess för alla barn? (2012). Det blev uppenbart vilka framgångar förskollärarna kunde åstadkomma för barn i behov av stöd i lek med kamrater när resurser som t ex förskolelyftet möjliggjorde utbildningsmedel från politiker, chefplanering av vikarier, avsatt tid för fortutbildning för förskollärare och arbetslagen.

En kritisk specialpedagogisk blick som riktade uppmärksamheten mot varje barns intresse och erfarenheter samt till kunskapsområden som språk och matematik innebar för förskollärarna att barn i behov av stöd blev mer aktiva och delaktiga i kamratlekar och i sitt lärande. Sammantaget visade resultaten på de förutsättningar och villkor för den inkluderande inriktningen som ett samhällssystem ska konkretisera för att uppnå god kvalitet för varje liten persons tillhörighet i förskolans kamratgrupp. Någon har sagt att lek är demokratins vagga, skriver Margareta Öhman i sin bok ”Det viktigaste är att få leka” (2011) och poängterar hur lekens rytm och känsla av gemenskap utgör grunden för att erfara kamratskap och vänskap. Beskrivna lekteorier och lekens dynamik är välkända områden för förskolans pedagoger och med projektets inriktning av att genomföra aktiva lekinterventioner var hänvisningens till den israeliska forskaren Sara Smilansky och hennes forskning från 1970-talet och framåt upplysande där hon kunnat visa hur en undermålig lärandemiljö, brister i vuxenengagemang och brist på stöttning av barns lekfärdigheter direkt påverkade deras lärande och utveckling.

Flertalet forskare har byggt vidare på dessa resultat där också samspelet mellan lärare och barn blivit väl utforskat vilket Öhman redovisar på ett förtjänstfullt sätt. En kunskapsöversikt från Skolforskningsinstitutet (2019), ”Att stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan” visar hur forskningsundersökningar av förskollärares görande och handlingar stödjer barns lek genom att i sina verksamheter regissera (planera och iordningsställa), delta (närvara, guida och förmedla) samt observera och reflektera (medvetandegöra förhållningssätt och handlingar). Ett särskilt resultat av översikten lyfter fram att dessa kategorier karaktäriseras av förskollärares förmåga till lyhördhet och responsivitet för barns perspektiv i leksituationer då barn behöver stöd och stimulans i det sociala samspelet.

Lekens dynamik och verksamhetens support till att stärka lekfärdigheter som; att dela med sig; vara uthållig i samspelet och försöka igen; organisera lek och hjälpa till blev tydligt i vår sista utbildningsträff då vi tog del av deltagarnas erfarenheter av att genomföra minisamlingar  och lekstunder i sina verksamheter. Vi fick flera goda exempel på hur t ex dessa dagliga, konkreta och korta lekstunder innehåller värdefulla moment av planering och genomförande där både meningsfulla samspel – ibland subtila sådana uppstår och då mellan barn som tidigare inte valt varandra som lekkompisar. Olika pedagogiska strategier blev synliga som kunde upplevas som dilemman och som i Forumteaterformen blev möjliga att problematisera. Vi kunde stanna upp, fundera, byta roller och dilemmat fick en ny gestaltning.

Kan det vara så att vi tar dessa subtila lekfärdigheter för givna? I teaterformen framstod vissa lekfärdigheter som så självklara att när förskolläraren ska demonstrera en färdighet för barnen kan dess särskilda funktion komma i skymundan. Detta för att olika lekfärdigheter i ett socialt samspel tillsammans bildar en lekrytm som karaktäriseras av en växelverkan av innehåll och process vilket i konstens och lekens värld upplevs som ett uppslukande tillstånd av koncentration och förfrämligande där en ny erfarenhet av samspel mellan kamrater kan uppstå. Jag skriver om detta i sammanhang där barn i behov av stöd och deras kamrater upplevt något alldeles särskilt i leksamspelet i de planerade och upprepade leksituationer som förskollärare inom förskolelyftet kunde genomföra (Siljehag, 2012). Detta ”nya” kan för ett barn innebära att få uppleva och erövra särskilda lekfärdigheter där dess betydelse utgör förutsättningen för lekens rörelse och dynamik och något som varje barn har ovillkorligen rätt till. I den meningen kan olika lekfärdigheter betraktas som heliga för varje barns lekerfarande då dessa tydliggör broar till att kunna samspela kamrater emellan utifrån frågan: hur kan du göra för att få din kompis att leka med dig?

 

Siljehag, Eva. (2012). Demokrati och frigörande med estetiska upplevelser – ett led i en medvetenhetsprocess för ALLA barn? I Klerfelt Anna & Qvarsell Birgitta (Red.). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. s 197-216. Malmö: Gleerups Utbildning.

Skolforskningsinstitutet. Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan. Systematisk översikt 2019:01. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN 978-91-984383-6-9.

Öhman, Margareta (2011). Det viktigaste är att få leka. Stockholm: Liber AB.

Lek och samspel i Sandviken

Mina, Eva och jag är i Sandviken idag för att träffa förskollärare och specialpedagoger och förbereda och planera utprovningen av lekstunderna under vecka 14.

Mina berättade om underlaget för observationer (Teacher Impression Scale) som vi har jobbat med och som kommer att användas även här. Vi kopplade upp oss med Sam Odom och fick en backgrund av programmet Play Time Social Time och flera i gruppen ställde frågor och berättade om egna erfarenheter av att arrangera lekstunder som underlättar lek mellan alla barn i gruppen.


Förberedelser

Kaffepaus för Mina och Eva

Dagens skörd

Idag har Eva och jag jobbat med ett nytt kodschema att använda för att observera socialt samspel i lekstunder. Vi har nu 18 koder som verkar funka bra och som kan användas på 5 minuters pass av olika leksituationer. Snart kommer några uppsatsstudenter att prova kodschemat i en förskola, både som observationsschema i verkliga leksituationer och för att koda videoinspelningar. Vi har kämpat lite med det tekniska. Nu vet vi hur vi ska filma framöver.

En reflektion är att den strukturerade observationen gör att vi kan fånga subtila skeenden och kan vara därmed mer säkra på vad som händer i samspelet mellan barnen.

Nu leker vi – och alla ska med!

Sandviken den 26 februari 2019

Tåget till Gävle från Stockholm håller tiden och projektgruppens specialpedagog Katja Persson och jag njuter av solsken och den snöfria bilturen till Sandviken. Jag möts av behaglig vårvinter temperatur när bildörren står på glänt vid ICA och Katja hämtar lunchsmörgåsar och chokladbollar till vår andra utbildningsdag i arrangerade lekstunder och Play Time/Social Time tillsammans med några pedagoger och specialpedagoger vid förskolorna Norrsätra, Björkparken, Bullerbyn och Nävergården.

Dagens program fokuserade på deltagarnas erfarenheter av att ha provat ett strukturerat observationsmaterial som innefattar 16 beskrivningar av samspelsfärdigheter som också karaktäriserar en lekrytm. I SKOLFI-projektet utgår vi från att alla barn har behov av ömsesidiga kamratrelationer. Inom det specialpedagogiska kunskapsområdet med inriktning mot förskolan och små barn främjar en medveten lekpedagogik dessa relationer i den dagliga förskolevardagen. Barn uttrycker kontinuerligt olika samspelsfärdigheter i leken och pedagoger stöttar, guidar och instruerar i leksituationer genom att själva på ett balanserat sätt vara med eller utanför leken. Inom området lek kan lekrytmen vara en utmaning och barn väljer ibland att inte delta med kamrater eller ser ut att hellre vilja leka ensamma. I detta lekprojekt planerar därför pedagoger korta kontinuerliga dagliga lekstunder där särskilda samspelsmål kombineras med medvetna val av både lek och lekmaterial.

Barns lek är beroende av en miljö som karaktäriseras av god kvalitet, goda förutsättningar och villkor. Förskolans organisation vad gäller kunniga chefer och pedagoger inom området specialpedagogik och lek borgar för att varje barn kommer att erfara lekens uppslukande kamratkvalitet och därmed eget lärande och utveckling av samspel. Detta har Sandvikens kommun satsat på i SKOLFI-projektet.

Vid denna utbildningsdag kunde vi därför utbyta en hel del intressanta erfarenheter av barnens samspel i leksituationer genom de korta och upprepade observationer som deltagarna genomfört. Vi studerade videofilmer från ett annat projekt där pedagog och några barn genomförde minisamlingar och så kallade läraktiviteter med efterföljande lekstunder. Det strukturerade observationsmaterialet med 16 samspelsfärdigheter var värdefull hjälp för vår lek- och samspelsblick och vi kunde ställa oss frågor som nedan till observationerna och filmerna:

Hur ser det ut när barn samtalar med varandra, klarar turtagning, samarbetar, varierar sina uttryck, visar uthållighet och försöker igen, ger respons till varandra, har roligt med varandra, håller igång leken, letar upp varandra för lek, förstår lekens rytm, kommer med idéer, delar med sig av leksaker och engagemang uppstår?

I arrangerade lekstunder med stöd av programmet Play Time/Social Time får barnen introduktion i olika sätt att starta upp, organisera och hålla leken igång. En kardinalfråga inför att vilja leka är: Hur kan jag få min kompis att leka med mig? Hur kan jag göra?

Hur detta kan göras sker i programmet genom övning och lek tillsammans med barnen. Det kan vara att öva lekfärdigheter som; att dela med sig och erbjuda leksaker som behövs i leken, att kunna framhärda, anstränga sig, försöka igen för att komma in i samspel, att be kompisar att dela med sig, att föreslå lekteman/lekidéer till andra barn, att hålla med och svara positivt på kamraters förslag och att erbjuda sin hjälp eller att be kompisar om hjälp.

Under denna utbildningsdag kunde vi börja förstå programmets uppläggning genom att vi borrade i väsentliga programfunktioner som t ex att formulera ett samspelsmål, hur vi som pedagoger introducerar en vald lek och särskild samspelsfärdighet samt hur vi kan diskutera tillsammans med barnen om vad en samspelsfärdighet innebär och hur den görs. Med stöd av filmerna kunde vi börja förstå hur betydelsen av att demonstrera och öva olika lekfärdigheter med barnen också ledde till att barnen använde sina färdigheter och att det gynnade lekrytmen.

Med goda samtal och lärorika diskussioner i ryggsäcken går vi vidare och provar oss fram!

Vi har ett mål: arrangerade lekstunder 1- 2 grr/v till nästa träff i mars!