Konferens om social inkludering i Groningen

Under två dagar var flera från vår grupp (Eva, Mina, Katja och Mara) i Groningen i Holland för att delta i en forskningskonferens med ett fokus på nya sätt att undersöka och mäta den sociala inkluderingen av barn med funktionsnedsättning i skola och förskola. Konferensen var organiserad av Anke de Boer från Groningens Universitet och Christian Huber från Wuppertal Universitet.

På torsdagen presenterade vi vid ett round table vårt pågående arbete med utveckling av ett kodningsschema att använda för att skatta videoinspelade samspel i leksituationer mellan barn som deltar i vår studie om Play time/Social time (PTST). Vi har testat olika varianter av detta observationsschema och vi fick frågor och synpunkter från gruppen som vi har nytta av i vårt fortsatta arbete. Länk till presentationen här:

På fredagen berättade Mina Sedem om den teoretiska bakgrunden av studier av sociala förmågor och social kompetens och hur de kan utvecklas och stödjas med hjälp av evidensbaserade metoder, som de kamratmedierade aktiviteter som ingår i PTST. Resultat från en utprövning av ett strukturerat instrument för observationer av lek och samspel för lärare (Teacher Impression Scale) som ingår i PTST. Länk till presentationen här:

Det var intressant att höra från Cecilia Simón från Madrid att PTST nyligen också har introducerats i Spanien som ett program för barn med autismspektrum, med en anpassning som involverar även familjen. Vi vill veta mer om denna tillämpning i Spanien… Det är bra att veta mer om liknande pågående forskning i Europa: vi blev också inspirerade av Q-methodology och intresserade av en studie som undersöker empati och attityder hos yngre barn.

Eva Siljehag, Mina Sedem och Katja Persson

Barns delaktighet i lek

På specialpedagogikens dag presenterade Eva Siljehag, Samuel Odom och Maria Gladh bakgrunden, motiv och de första resultaten från utprövningen av programmet Play time/ Social time, en metod för att arrangera lekstunder som stöttar alla barns delaktighet. Föreläsningarna i Aula Magna filmades av Utbildningsradion. Deras presentation är tillgänglig här.

UR Samtiden Specialpedagogikens dag 2019 Designa lekstunder for att stötta barns delaktighet i lek

Flera video finns på Utbildningsradio, Specialpedagogikens dag 2019

Foundations

Play Time/Social Time Foundations

At the Specialpedagogikens Dag–2019, Eva Siljehag, Maria Gladh, and I gave a talk about the program Play Time/Social Time and there were some questions about how this program was developed. The Play Time/Social Time program is based on a long history of research about young children’s social participation and peer interactions. An early prominent researcher from the United States in the 1930s, Mildred Parten, documented the development of children’s play, which begins with onlooker and solitary play and develops into more social forms of play with peers. In the 1960s another group of US researchers, Willard Hartup and his colleagues at the University of Minnesota, studied the relationship of positive interactions with peers and social acceptance in the peer group. In the 1970s, Richard Shores and Phillip Strain highlighted the role of social reciprocity, that is turn taking in everyday play and interactions, in developing positive relationships with peers. They also pointed out that many children with special educational needs do not naturally learn the social skills necessary for being successful in social play. For those children, Dr. Strain designed a program called peer-mediated intervention, which taught typically developing peers in preschool classrooms helpful ways that they can play with children having special educational needs. Those play interactions help children with special educational needs to become more socially engaged and learning important social play skills. I was fortunate to have conducted research with Dr. Strain early in my career, and in Play Time/Social Time we have incorporated many of the important lessons learned from that research. These include:

  • Providing an introduction to peers about specific ways they can get their friends (with special educational needs) to play,
  • Having the teacher model the social play and then have the peers try out the play approach, 
  • Providing a brief play time in the classroom the only involves the special peer partners and the child or children with special education needs, and 
  • Having the teacher provide suggestions or scaffolding to the child when necessary but not to get to closely involved with the peer play (because then the peer and child with special educational needs will want to play with the teacher rather than each other).

These approaches are all part of the Play Time/Social Time program, which is now being adapted for use here in Sweden. 

Sam Odom, Visiting Professor at Stockholm University

Girls playing

Lekrytmens heliga lekfärdigheter!

Hur gör verksamhetens organisation och förskollärare det möjligt för varje barn att känna tillhörighet i samspel med sina kamrater? Hur får barn uppleva och öva på att bli suveräna i att fånga varandra i lekens allvar och uppslukande tillstånd?

I Sandvikens kommun har såväl chefer som förskollärare, projektförskolornas arbetslag och specialpedagoger involverats i SKOLFI-projektet 2019-2021. Det innebär att Sandvikens verksamhetsorganisation har prioriterat ett antal projektförskolor och tillhörande specialpedagoger fram till 2021 att aktivt delta i professionsutbildning inom området Lek, samspel och lekfärdigheter för alla barn. Denna satsning bygger på flerårig forskning och beprövad erfarenhet om hur svårt det kan vara för barn i behov av stöd att faktiskt erfara tillhörighet och medlemskap i en kamratgrupp. Kamrater vet heller inte alltid hur de konkret ska kunna vinna framgångar i att involvera sina kamrater som är i behov av aktiv guidning i samklang med instruktioner. En kunnig kamrat uppmärksammar, ser och förstår när en kamrat ser vilsen ut, blir lämnad kvar när resten av kamraterna plötsligt drar iväg eller ser att en kamrat upprepat tycks välja att sysselsätta sig själv och ignorera andras lekinitiativ.

I SKOLFI-projektet övar vi oss inom såväl den pedagogiska professionen som inom forskarprofessionen på att bli mer lekkunniga för att också utbilda lekkunniga barn. Det innebär att bli kunniga mottagare av barns och kamraters signaler i leksituationer där olika grader av lekkompetens och lekfärdigheter visar sig bland barnen. Detta ställer krav på förskolan som institution vad gäller demokratiska värden för att uthålligt hålla fast vid att varje barns röst ska kunna komma till sin rätt vilket jag också skriver om i kapitlet; Demokrati och frigörande med estetik. – ett led i en medvetenhetsprocess för alla barn? (2012). Det blev uppenbart vilka framgångar förskollärarna kunde åstadkomma för barn i behov av stöd i lek med kamrater när resurser som t ex förskolelyftet möjliggjorde utbildningsmedel från politiker, chefplanering av vikarier, avsatt tid för fortutbildning för förskollärare och arbetslagen.

En kritisk specialpedagogisk blick som riktade uppmärksamheten mot varje barns intresse och erfarenheter samt till kunskapsområden som språk och matematik innebar för förskollärarna att barn i behov av stöd blev mer aktiva och delaktiga i kamratlekar och i sitt lärande. Sammantaget visade resultaten på de förutsättningar och villkor för den inkluderande inriktningen som ett samhällssystem ska konkretisera för att uppnå god kvalitet för varje liten persons tillhörighet i förskolans kamratgrupp. Någon har sagt att lek är demokratins vagga, skriver Margareta Öhman i sin bok ”Det viktigaste är att få leka” (2011) och poängterar hur lekens rytm och känsla av gemenskap utgör grunden för att erfara kamratskap och vänskap. Beskrivna lekteorier och lekens dynamik är välkända områden för förskolans pedagoger och med projektets inriktning av att genomföra aktiva lekinterventioner var hänvisningens till den israeliska forskaren Sara Smilansky och hennes forskning från 1970-talet och framåt upplysande där hon kunnat visa hur en undermålig lärandemiljö, brister i vuxenengagemang och brist på stöttning av barns lekfärdigheter direkt påverkade deras lärande och utveckling.

Flertalet forskare har byggt vidare på dessa resultat där också samspelet mellan lärare och barn blivit väl utforskat vilket Öhman redovisar på ett förtjänstfullt sätt. En kunskapsöversikt från Skolforskningsinstitutet (2019), ”Att stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan” visar hur forskningsundersökningar av förskollärares görande och handlingar stödjer barns lek genom att i sina verksamheter regissera (planera och iordningsställa), delta (närvara, guida och förmedla) samt observera och reflektera (medvetandegöra förhållningssätt och handlingar). Ett särskilt resultat av översikten lyfter fram att dessa kategorier karaktäriseras av förskollärares förmåga till lyhördhet och responsivitet för barns perspektiv i leksituationer då barn behöver stöd och stimulans i det sociala samspelet.

Lekens dynamik och verksamhetens support till att stärka lekfärdigheter som; att dela med sig; vara uthållig i samspelet och försöka igen; organisera lek och hjälpa till blev tydligt i vår sista utbildningsträff då vi tog del av deltagarnas erfarenheter av att genomföra minisamlingar  och lekstunder i sina verksamheter. Vi fick flera goda exempel på hur t ex dessa dagliga, konkreta och korta lekstunder innehåller värdefulla moment av planering och genomförande där både meningsfulla samspel – ibland subtila sådana uppstår och då mellan barn som tidigare inte valt varandra som lekkompisar. Olika pedagogiska strategier blev synliga som kunde upplevas som dilemman och som i Forumteaterformen blev möjliga att problematisera. Vi kunde stanna upp, fundera, byta roller och dilemmat fick en ny gestaltning.

Kan det vara så att vi tar dessa subtila lekfärdigheter för givna? I teaterformen framstod vissa lekfärdigheter som så självklara att när förskolläraren ska demonstrera en färdighet för barnen kan dess särskilda funktion komma i skymundan. Detta för att olika lekfärdigheter i ett socialt samspel tillsammans bildar en lekrytm som karaktäriseras av en växelverkan av innehåll och process vilket i konstens och lekens värld upplevs som ett uppslukande tillstånd av koncentration och förfrämligande där en ny erfarenhet av samspel mellan kamrater kan uppstå. Jag skriver om detta i sammanhang där barn i behov av stöd och deras kamrater upplevt något alldeles särskilt i leksamspelet i de planerade och upprepade leksituationer som förskollärare inom förskolelyftet kunde genomföra (Siljehag, 2012). Detta ”nya” kan för ett barn innebära att få uppleva och erövra särskilda lekfärdigheter där dess betydelse utgör förutsättningen för lekens rörelse och dynamik och något som varje barn har ovillkorligen rätt till. I den meningen kan olika lekfärdigheter betraktas som heliga för varje barns lekerfarande då dessa tydliggör broar till att kunna samspela kamrater emellan utifrån frågan: hur kan du göra för att få din kompis att leka med dig?

 

Siljehag, Eva. (2012). Demokrati och frigörande med estetiska upplevelser – ett led i en medvetenhetsprocess för ALLA barn? I Klerfelt Anna & Qvarsell Birgitta (Red.). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. s 197-216. Malmö: Gleerups Utbildning.

Skolforskningsinstitutet. Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan. Systematisk översikt 2019:01. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN 978-91-984383-6-9.

Öhman, Margareta (2011). Det viktigaste är att få leka. Stockholm: Liber AB.

Lek och samspel i Sandviken

Mina, Eva och jag är i Sandviken idag för att träffa förskollärare och specialpedagoger och förbereda och planera utprovningen av lekstunderna under vecka 14.

Mina berättade om underlaget för observationer (Teacher Impression Scale) som vi har jobbat med och som kommer att användas även här. Vi kopplade upp oss med Sam Odom och fick en backgrund av programmet Play Time Social Time och flera i gruppen ställde frågor och berättade om egna erfarenheter av att arrangera lekstunder som underlättar lek mellan alla barn i gruppen.


Förberedelser

Kaffepaus för Mina och Eva

Message from Susan Sandall

Hello. My name is Susan Sandall. I am Professor Emerita at the University of Washington in Seattle. I am also an associate with projects at Stockholm University. I have enjoyed getting to know many of you during my recent visits to Stockholm. I am excited to stay connected through the Play and Language work.

At the University of Washington, I taught courses in early childhood special education and prepared teachers and prospective researchers in the area of inclusive early learning for children with disabilities from birth to five years. I also work extensively with Head Start, a U.S. program for young children who are living in poverty. While I have retired from my faculty duties, I continue to be involved in a number of projects related to supporting teachers in inclusive programs.

Some of you have heard me speak about Building Blocks, a framework for including and teaching preschoolers with special needs. We are pleased to tell you that the third edition of the book is at the publisher and will be available later this year. You can read more about it here: Haring center for inclusive education

A view from the University campus with the mount Rainer in the background

Vi gestaltar specialpedagogiska utmaningar i förskolans vardag!

SKOLFI-projektets förskollärare i Sundbybergs kommun och företaget Tellusbarn hade sin tredje utbildningsdag den 20 mars på Specialpedagogiska institutionen. Vi fick en dag som konkretiserade pedagogiskt arbetet med högläsning och mer dialog för alla barn och barn med svenska som andra språk. Pedagogerna hade övat att genomföra lässtunder flera gånger i veckan med utgångspunkt i programmet Dialogic Book Reading vilket gett mycket värdefulla erfarenheter men också frågor om hur att möta barns olika språkförståelse under en lässtund. Dessa iakttagelser och frågor  ville vi gestalta genom Forumteater! Teatertraditionen är väl beprövad och lämpas sig väl när dagliga problemfrågor behöver åskådliggöras i syfte att spela upp olika lösningar. Den här dagen kunde vi sätta ord på dessa frågor och synliggöra olika dilemman för att också finna lösningar.

Med stöd av ramverket Building Blocks for Teaching Preschoolers with Special Needs. (Sandall & Schwartz. 2008) och deras arbete på organisation, grupp- och individnivå i förskolan synliggjordes väsentliga framgångar och utmaningar som rörde dessa olika nivåer.  Organisationen för lässtunderna visade sig kan gestaltas på olika sätt beroende på hur förskolläraren uppfattade barnens behov av placering vid lässtunden och hur pedagogen ville placera sig för att kunna visa och föra dialog om bilderna i boken. Barnen kunde t ex sitta bakom eller framför pedagogen vid högläsningen vilket gav olika erfarenheter av att samtidigt kunna ställa frågor med barnen utifrån bokens bilder och text. Förutom verbalt språk framkom tecken som stöd samt kroppsspråk och gester som exempel på betydande kommunikation under lässtunderna.

Forumteatern inspirerade genom att vi kunde byta roller och diskutera sätt att bemöta barnen som grupp och även de individuella barnens olika reaktioner och behov. Olika lösningar, tips och idéer var resultatet av ett mycket givande, livfullt och engagerande pass under dagen! Språkforskaren Eva Berglund bidrog med intressanta resultat från forskning rörande barn med svenska som andra språk och Rasmus och Mara stöttade oss alla i att förstå varje barns lärande och utveckling och hur frågor till barnen kan ställas utifrån olika svårighetsnivåer samt hur vi kan tänka om vilka målord som väljs utifrån varje bok.

Utbildningsdagen karaktäriserades av en fördjupning i hur att förstå och genomföra Dialogic Book Reading och lässtunder på ett pedagogiskt sätt och för barnen på ett roligt och meningsfullt sätt. Men inte minst också med en specialpedagogisk strävan att motverka utanförskap och marginalisering för alla barn och varje barn.

Nu är vi redo för vår pilotstudie – v 14!

 

Fyra ögonblick från träffen: planering på tavlan och saker att minnas, projekledaren Eva pekar med hela handen, Rasmus visar ett genomtänkt underlag, flera underlag och tankekartor ligger på ett bord

Om barns kommunikation …

För nästan precis 30 år sen stötte jag först på CDI (Communicative Development Inventories), alltså föräldraformulär för att mäta barns kommunikation.

Det kändes en smula osäkert att utan vidare lita på föräldrar, så det första jag gjorde var att undersöka om föräldrar och förskollärare kunde bedöma vad barn med typisk utveckling eller utvecklingsstörning förstod och kunde säga. Det visade sig då att det kunde föräldrar och förskollärare visst och efter det började vi utveckla den svenska versionen av CDI som kallas SECDI (Swedish Early Communicative Development Inventories).

Vi här i Sverige var bland de tidigare som utvecklade sådana formulär, men nu finns eller utvecklas liknande formulär för ca 100 språk. På sidan Wordbank har resultat från 75 000 barn som talar 29 olika språk publicerats. Baserat på dessa data har det nyligen kommit ut en e-bok som besvarar många frågor om barns språk och jag tänkte skriva lite kort om dessa resultat då och då här på bloggen.

Bilden nedan är på hur ”loggan” på vår svenska SECDI för yngre barn ser ut i pappersform.

Loggan  för Kommunikativ Utveckling Ord och Gester

En föreläsning om inkluderande anpassningar

Sam Odom från University of North Carolina at Chapel Hill är gästprofessor i specialpedagogik på Stockholms Universitet och har givit en föreläsning som handlar om anpassningar och metoder som gör det möjligt för barn och ungdomar med autism att lyckas med sin utbildning i en inkluderande skolmiljö.

Message From Visiting Professor Sam Odom

Hello, my name is Sam Odom and I am a visiting professor in the Department of Special Education at Stockholm University. I spend two months a year in Stockholm, one in the fall and another in the spring.  My other jobs are as a Senior Research Scientist at the Frank Porter Graham Child Development Institute and Emeritus Professor in the School of Education, both at the University of North Carolina at Chapel Hill.  Also, I spend much of my time in San Diego, California, where I have an appointment as an Adjunct Professor in the Department of Special Education at San Diego State University.

While at Stockholm University, I have had the opportunity to work with faculty and students on several projects. You may have read on this blog about one of the projects that focuses on using the Play Time/Social Time curriculum in preschools here in Stockholm. Eva Siljehag, Mara Allodi, and Maria Gladh are the researchers working on this project.  Using the Play Time/Social Time curriculum and play activities, teacher introduce ways that children in preschools and their peers with disabilities can play together.  This curriculum was originally developed and tested by our research team when I was at Vanderbilt University and our collaborating team at the University of Minnesota. To give teachers a tool for assessing children’s social interaction, we developed a short rating scale called the Teacher Impression Scale (TIS).  Eva and Mara have translated it into Swedish and teachers report that it is an extremely useful assessment. The Play Time/Social Time curriculum was translated to Swedish with a grant from the Groschinsky stiftelse minnesfond.

In the United States, my other research, writing, and work with teachers focuses on practices that support the success of children and youth with autism spectrum disorders. This began with the National Professional Development Center on Autism Spectrum Disorders and continued most recently with the Center on Secondary Education for Students with Autism.  Both of these websites have great resources for teachers.  One of the features is a set of online modules, called Autism Focused Intervention Resources and Materials (AFIRM) that provides information and resources to teachers about how they can use evidence-based practices in their classrooms. These modules are free.

In Stockholm I am also working with Lise Roll-Petterssen and Hampus Bejnö, who are running a research study on including preschool-aged children with autism in preschool settings. As part of that project, Hampus has translated and adapted for the Swedish culture an assessment called the Autism Program Environment Rating Scale (APERS).  Their work was recently published in an article in the Journal of Autism and Developmental Disorders.  He and Lise are using information from the APERS to work with teachers to provide a supportive inclusive preschool program for children with autism. 

In this next few weeks, I will describe more about the work we are doing in the United States and its potential applications in Sweden.