Nu leker vi – och alla ska med!

Sandviken den 26 februari 2019

Tåget till Gävle från Stockholm håller tiden och projektgruppens specialpedagog Katja Persson och jag njuter av solsken och den snöfria bilturen till Sandviken. Jag möts av behaglig vårvinter temperatur när bildörren står på glänt vid ICA och Katja hämtar lunchsmörgåsar och chokladbollar till vår andra utbildningsdag i arrangerade lekstunder och Play Time/Social Time tillsammans med några pedagoger och specialpedagoger vid förskolorna Norrsätra, Björkparken, Bullerbyn och Nävergården.

Dagens program fokuserade på deltagarnas erfarenheter av att ha provat ett strukturerat observationsmaterial som innefattar 16 beskrivningar av samspelsfärdigheter som också karaktäriserar en lekrytm. I SKOLFI-projektet utgår vi från att alla barn har behov av ömsesidiga kamratrelationer. Inom det specialpedagogiska kunskapsområdet med inriktning mot förskolan och små barn främjar en medveten lekpedagogik dessa relationer i den dagliga förskolevardagen. Barn uttrycker kontinuerligt olika samspelsfärdigheter i leken och pedagoger stöttar, guidar och instruerar i leksituationer genom att själva på ett balanserat sätt vara med eller utanför leken. Inom området lek kan lekrytmen vara en utmaning och barn väljer ibland att inte delta med kamrater eller ser ut att hellre vilja leka ensamma. I detta lekprojekt planerar därför pedagoger korta kontinuerliga dagliga lekstunder där särskilda samspelsmål kombineras med medvetna val av både lek och lekmaterial.

Barns lek är beroende av en miljö som karaktäriseras av god kvalitet, goda förutsättningar och villkor. Förskolans organisation vad gäller kunniga chefer och pedagoger inom området specialpedagogik och lek borgar för att varje barn kommer att erfara lekens uppslukande kamratkvalitet och därmed eget lärande och utveckling av samspel. Detta har Sandvikens kommun satsat på i SKOLFI-projektet.

Vid denna utbildningsdag kunde vi därför utbyta en hel del intressanta erfarenheter av barnens samspel i leksituationer genom de korta och upprepade observationer som deltagarna genomfört. Vi studerade videofilmer från ett annat projekt där pedagog och några barn genomförde minisamlingar och så kallade läraktiviteter med efterföljande lekstunder. Det strukturerade observationsmaterialet med 16 samspelsfärdigheter var värdefull hjälp för vår lek- och samspelsblick och vi kunde ställa oss frågor som nedan till observationerna och filmerna:

Hur ser det ut när barn samtalar med varandra, klarar turtagning, samarbetar, varierar sina uttryck, visar uthållighet och försöker igen, ger respons till varandra, har roligt med varandra, håller igång leken, letar upp varandra för lek, förstår lekens rytm, kommer med idéer, delar med sig av leksaker och engagemang uppstår?

I arrangerade lekstunder med stöd av programmet Play Time/Social Time får barnen introduktion i olika sätt att starta upp, organisera och hålla leken igång. En kardinalfråga inför att vilja leka är: Hur kan jag få min kompis att leka med mig? Hur kan jag göra?

Hur detta kan göras sker i programmet genom övning och lek tillsammans med barnen. Det kan vara att öva lekfärdigheter som; att dela med sig och erbjuda leksaker som behövs i leken, att kunna framhärda, anstränga sig, försöka igen för att komma in i samspel, att be kompisar att dela med sig, att föreslå lekteman/lekidéer till andra barn, att hålla med och svara positivt på kamraters förslag och att erbjuda sin hjälp eller att be kompisar om hjälp.

Under denna utbildningsdag kunde vi börja förstå programmets uppläggning genom att vi borrade i väsentliga programfunktioner som t ex att formulera ett samspelsmål, hur vi som pedagoger introducerar en vald lek och särskild samspelsfärdighet samt hur vi kan diskutera tillsammans med barnen om vad en samspelsfärdighet innebär och hur den görs. Med stöd av filmerna kunde vi börja förstå hur betydelsen av att demonstrera och öva olika lekfärdigheter med barnen också ledde till att barnen använde sina färdigheter och att det gynnade lekrytmen.

Med goda samtal och lärorika diskussioner i ryggsäcken går vi vidare och provar oss fram!

Vi har ett mål: arrangerade lekstunder 1- 2 grr/v till nästa träff i mars!

Vad är det som är viktigt för barnen?

En tanke som jag har som pedagog är att vi borde bygga upp verksamheter som är anpassade till barnens behov och tar hänsyn till vad som är viktigt för dem. Det kan verka vara en självklarhet, men jag undrar om det som verkligen präglar våra organisationer är att de utgår i första hand från barnens behov?

Och vilka är barnens behov och vad är det som de värdesätter mest?
Vi har försökt ta reda på detta och hittade spännande resultat som kopplar samman barnens erfarenheter med teorier om utveckling och lärande.
Johanna Lundqvist, Mara Westling Allodi & Eva Siljehag (2018) Values and Needs of Children With and Without Special Educational Needs in Early School Years: A Study of Young Children’s Views on What Matters to Them, Scandinavian Journal of Educational Research, och är fritt tillgänglig här

Ett intressant resultat är att barnen värdesätter naturen, flera nämner ofta sol, vind, träd och skog: att vara ute och leka utforska och erfara en naturlig omvärld verkar vara viktigt för barnens välbefinnande.


Goda råd

Det finns en bok med goda råd ”guidelines” för att stödja leken för barn med funktionsnedsättning: Guidelines for supporting children with disabilities’ play

Experter från olika professioner och länder sammanfattar erfarenheter och forskning. Boken är fritt tillgänglig open access, och är ett resultat av LUDI ett europeiskt multidisciplinärt internationellt nätverk finansierat av COST. Läs mer om LUDI här och här

Nätverksträff

På en nätverksträff idag berättade Lisbet och Birgitta om vårt projekt, Bilderboksläsning med mer dialog, för alla språkombuden på förskolorna i Sundbyberg. Det är en grupp entusiastiska pedagoger som är intresserade av språkutvecklande arbetssätt.

Bilderboksläsning med mer dialog i Sundbybergs kommun och hos företaget Tellusbarn!

Vårt arbetslag är igång med Dialogic Book Reading! Bra bok! Pratglada barn! Vi lyssnar på varandra! Bra med feedback på högläsningen!

Hur sätter vi samman barngruppen? När går vi vidare med nästa bok? Vi pedagoger behöver träna och bli bra frågeställare!

Detta var några av de erfarenheter och frågor som ställdes fredagen den 15 februari när seminarierummet på Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet fylldes av projektdeltagarnas iakttagelser och reflektioner från upprepade lässtunder tillsammans med 6-åriga barn. Vi fick lyssna in hur mötet med barnen och val av böcker gett värdefulla dialoger om såväl bokinnehåll som centrala begrepp.

Sedan projektets uppstart i januari hade förskollärarna kunnat genomföra 1-2 lässtunder/v under veckorna 5, 6 och 7. Projektet riktar sig till alla barn, barn med behov av språkstöd men främst till barn med svenska som andra språk. Arbetet med lässtunder utifrån programmet Dialogic Book Reading hade med stöd av projektets forskningsledare och specialpedagoger förankrats i arbetslagen och hos förskolechefer. Under våren har också lokala utbildningsdagar planerats in som riktar sig till förskolornas arbetslag.

Flera tips och idéer kunde formuleras under dagen som bidrog till hur pedagogerna kan planera och organisera för dagliga lässtunder vad gäller tidpunkt och fysisk plats samt på vilket sätt de kan anpassa språkprogrammet Dialogic Book Reading till den utvalda barngruppen. Programmet innehåller olika faser vilket projektdeltagarna lyfte fram som särskilt värdefullt att sätta sig in i för att bli kunniga i att ställa utvecklande och uppmuntrande frågor utifrån bokinnehållet till barngruppen och till olika barn i gruppen. Programmet innehåller frågor som stödjer pedagogerna i att rikta dialogerna mot berättelsens begrepp och innehåll samt process och barnens egna erfarenheter.

Nedan återger vi några punkter från seminariets innehåll:

Val av bok: barnens intresse hade styrt bokvalet, t ex boken ”Pimpelfiske” då flera av barnen talat om fiskar och fiske. Förskollärarna poängterade att bokens bilder behöver dominera för att utforska bokens centrala begrepp och stimulera barnen till att berätta och återge innehållet.

Platsen för lässtunder: Lässtunderna är tänkta att ingå i förskolans dagliga aktiviteter och vara en rolig och meningsfull stund. Platsen behöver planeras i förhållande till övriga pågående aktiviteter.

Veckoplanering: Olika tidpunkter på dagen hade prövats men sammantaget tycktes förmiddagstider fungera bäst för högläsning med mer dialog .

Checklista: hur genomför jag och barnen vår lässtund? I programmet ingår en checklista som kan användas av en observerande kollega. Några av deltagarna hade kunnat få feedback på genomförandet av en kollega med stöd av programmets checklista.

Coaching från projektets specialpedagoger: Några av pedagogerna hade prövat sina erfarenheter av lässtunderna på projektets specialpedagoger vilket gett värdefullt stöd i att göra justeringar och anpassningar.

Olika faser i Dialogic Book Reading: Högläsningen tillsammans med barnen inleds genom att bekanta sig med boken och dess centrala innehåll och begrepp. Här används främst vad-varför-var-frågor för att senare utvidgas med frågor som stödjer barnen i att minnas innehållet och att fyll i efterfrågat innehåll eller rimord. I den sista faser riktar pedagogen frågorna till barnens egna erfarenheter av bokens händelser.

Till vår nästa utbildningsdag i mars utökar vi lässtunderna till 3-4 ggr/v.

Vi slipas på upplägget och genomförandet genom att uppmärksamma de olika faserna. När verkar barnen ha införlivat begrepp och bokens innehåll samt när kan de berätta om innehållet?. Barnens intresse leder valet av ny bok vilket bör kunna ske efter ca 4-6 läsningar.

Vårt första mål är att v 14 kunna genomföra dagliga lässtunder!

Nästa mål är att under hösten genomföra en längre period av dagliga lässtunder. Denna planering diskuterades vid seminariet och en tidsplan kunde slås fast. Rasmus som tillhör forskarskolan i specialpedagogik medverkar i detta arbete och bidrog med underlag för tidsplan för arbetet. Ansökan och godkännande från den regionala etiknämnden sker under våren 2019.

Barn i behov av stöd i förskola

Hur kan vi utveckla specialpedagogiska insatser som har stöd i forskning för barn i behov av stöd i förskolan? I förskolan borde finnas goda förutsättningar för att erbjuda en inkluderande och stimulerande pedagogisk miljö för alla barn. Förskolan når ju i princip alla barn i Sverige. Men vi vet från nationella utvärderingar och forskning att det finns en variation i kvalitet och resurser. Just brister i och olika syn av särskilt stöd pekas ut som ett problem av Skolinspektionen. Vi tror att kunskap om specialpedagogiska insatser i förskolan är ett område att utveckla även i lärarutbildning, i synnerhet i förskollärarprogrammet och specialpedagogprogrammet. Under ett seminarium har vi funderat på utvecklingsområden, svårigheter att övervinna och möjliga initiativ.

Seminarium på Specialpedagogiska Institutionen

Minnen av lek? Vad är lek?

Jag var 6 år gammal när min fröken på lekskolan lät mig och min kamrat slippa vilan för att istället ägnas oss åt en av våra favoritlekar: att åka i den röda rutschkanan på småbarnsavdelningen!  Det skulle gå så fort som möjligt både att fara nedför och att springa tillbaka till den korta stegen och klättra upp – och åka igen, och igen och igen!

Vi inledde vår första utbildningsträff i Sandviken den 1 februari med att tänka tillbaka på våra egna minnen av lek och lekstunder. Det visade sig att minnena innehöll både glädje, rytm, koncentration och gemenskap samt en känsla av att vara uppslukad av situationen! Vid denna träff deltog pedagoger och specialpedagoger som ingår i SKOLFI-projektet 2019-2021.  Deras dagar på förskolorna är fyllda av barnens lek vilket vi denna dag också hade som fokus för att börja pröva programmet ”Tid för lek och samspel”. Programmets originaltitel är Play Time/Social Time har med tillåtelse från författarna översatts från engelska till svenska. Pedagoger som dagligen är med barn i åldrarna 3-5 år skaffar sig gedigna erfarenheter av barns lek. Kreativa och meningsfulla anpassningar görs både inomhus och utomhus för att barns leksamspel ska kunna frodas. Leksamspelet mellan kamrater behöver få både stöttning och guidning av pedagogerna vilket detta program lyfter fram som angeläget för alla barn. I en del leksituationer ”skaver” leksamspelet och barnens lekrelationer kan tyckas vara knepiga att få till, att hålla i sig och bli hållbara vilket pedagoger i förskolan vittnar om.Programmet ”Tid för lek och samspel” grundar sig på fältutprövningar och forskningsstudier av lekfärdigheter och lekstunder där dessa leksamspel stöttas och guidas av pedagoger över tid och på ett systematiskt sätt.

Denna dag i Sandviken ägnade vi till att så smått börja sätta oss in i programmet och på vilket sätt arrangerade lekstunder kan genomföras bland barnen i den dagliga verksamheten. Syftet med att upprepa lekstunder med en grupp barn är att roliga och meningsfulla stunder kan komma till och innehåller lekfärdigheter som pedagogerna förstått att barnen behöver mer av för att kunna delta i och upprätthålla olika lekar. Barn kan behöva upplevelser av sociala färdigheter som: att dela med sig av en leksak, att som barn vara ihärdig i sina försök att be om saker eller i att initiera och organisera en lek eller att kunna hjälpa till i olika leksituationer.

Det blev en intensiv och innehållsrik dag! Vi förstod att lekstunder är barnens bästa stunder och att lekfärdigheter för alla barn behöver återkomma och upprepas för att varje barn ska kunna få ta del av lekar som sker på allas villkor. Vi kunde också börja diskutera programmets innehåll av både beskrivningar och planeringar av hur dessa lekfärdigheter kan övas och genomföras. Förskolans dagar är fulla av barns uttryck och kraft vilket förskolans professioner dagligen deltar i. Små barns dagar kräver också rutiner och aktiviteter som leds av närvarande pedagoger. Vår träff innehöll därför också samtal om hur arrangerade lekstunder kan placeras in på ett naturligt sätt i barnens vardag. Under våren samlar vi erfarenheter av detta genom att träffas och utbyta tips och idéer som bidrar till att vi blir kunnigare inom området leksamspel för varje barn.

Hur uttrycker då barnen olika lekfärdigheter och leksamspel i sina lekar? Till vår nästa träff i februari observerar pedagogerna olika leksituationer med stöd av  skattningsunderlaget Teacher Impression Scale – Swedish version (TIS-S). Observationerna riktar blicken till barns samspel, hur barnen samtalar, samarbetar, anpassar lekuttryck som uthållighet, ger respons, delar med sig, är engagerad i leken, har roligt, föreslår nya lekar mm. Vi ser fram emot att dela dessa erfarenheter för att också borra i hur vi kan bli kunniga lek-stöttare i de arrangerade lekstunder som programmet framhåller och som stärker varje barns lekkompetens.

Föreläsning om rekommenderade praktiker

Girls in preschool

Susan Sandall höll en föreläsning i oktober om DEC Recommended Practices. Det är rekommendationer för att kunna erbjuda specialpedagogiska insatser till barn i behov av stöd av god kvalitet i inkluderande förskolor. Rekommendationerna bygger på forskningsevidens, värderingar och erfarenheter, och har utvecklats över flera år genom återkommande samarbete och öppna diskussioner mellan professionella och experter. Här finns de senaste från 2016 med exempel.

Praktikerna berör olika områden: ledarskap, bedömning och utvärdering, miljö, familj, pedagogiska aktiviteter, socialt samspel, arbetslag och samarbete, samt övergångar.

Susan Sandall föreläser om DEC Recommended practices