Blogg

Inkluderande Lärandemiljöer och Tidiga Insatser (ILTI) – nätverksträff den 17 maj.

Maggie Dillner och Anna Löfgren från företaget ”Speciella” besökte vårt nätverk och vi fick en innehållsrik dag av området LEK. Med sina olika bakgrunder som att vara förälder respektive specialpedagog har de sedan tio år tillbaka både författat och utvecklat utbildningsinsatser inom området lek för alla barn och med inriktning till området autism. Studiebesök i USA och kontakter med bl a Pamela Wolfberg och arbetet med Integreted Playgroups (IPG) har under åren kulturanpassats till den svenska förskolan för att idag genom Maggie och Anna kunna rapportera om ett övertygande och imponerande arbete tillsammans med förskolans pedagoger.

Den här dagen fick vi gott om underlag till att diskutera både pedagogers och barns olika roller i lekgrupperna. Arbetet karakteriseras av kontinuitet och stabilitet. Samma barn och pedagoger följs åt över ca 1 års tid och ägnar leken en särskild tid 2 ggr/veckan.

Leknybörjare och dragarbarn samt pedagoger som leklotsare var funktioner som Maggie och Anna kunde exemplifiera både med stöd av berättelser från fältet och korta videofilmer. Efter reflekterande gruppsamtal med ILTI-deltagarna kunde vi samla ihop dagens innehåll till deltagarnas erfarenheter av lekgrupper, vad som görs när barns leksamspel stöter på hinder samt vilka olika typer av medvetna/omedvetna mål som kan formuleras i arbetet med leksamspel mellan barn i behov av stöd och deras kamrater.

Tack Maggie och Anna för en mycket givande dag och vi ser fram emot ytterligare samarbete framöver!!

 

Projekt träff med berörda chefer från Sundbybergs kommun och företaget Tellusbarn den 17 maj

Prioriterad TID och STÖTTNING till projektförskolorna var några av de aktiva insatser som cheferna förberett och iscensatt under våren 2019. Det blev ett möte som karaktäriserades av positiva erfarenheter av allt det arbete som projektets specialpedagoger, ansvariga pedagoger och deras arbetslag genomfört under vårens utbildningsinsatser. Chefernas hade kunnat skapa tid för reflektion och stöttat pedagogerna till att göra konkreta prioriteringar. Det senare hade gett värdefullt stöd för pedagogerna.

Projektets specialpedagoger kunde också bekräfta betydelsen av chefernas aktiviteter och att det haft inflytande på arbetet med att pröva lek- och högläsningsstunder i förskolorna. Vårens mål att genomföra dagliga lek- och lässtunder v 14 föll mycket väl ut och specialpedagogerna var överraskade över hur väl interventionerna genomförts. Inte minst hade besöken av specialpedagogerna på förskolorna uppskattats av pedagogerna.

Särskilt glädjande för oss alla vid mötet var de positiva reaktioner från barnen som uppmärksammats. Barn som efter de arrangerade stunderna spontant använt ord och innehåll från lässtunderna samt barn som antytt nyvunna leksamspel och färdigheter i lek med kamrater. Särskilda iakttagelser hade gjorts vad gällde interventionernas uppmaning att låta barnen i korus repetera både mål ord och vissa lekfärdigheter. I ett kulturellt perspektiv framhölls en viss ovana från förskollärarna att använda den typen av pedagogiskt grepp. Dock hade barnens reaktioner varit mycket positiva vilket inspirerat pedagogerna. Arbetet hade också gett ringar på vattnet då ett tydligt föräldraintresse för både språk och lek hade uttryckts.

En samlad bild från arbetet hittills gav insikter av betydelsen av feedback till pedagogerna från både chefer och specialpedagoger. Mötets chefer hade iakttagit en ökad yrkesstolthet hos de involverade pedagoger och att samverkan mellan fältets praktik och forskningsbaserade metoder gett iakttagna utvecklingsframgångar hos barnen. Vi ser också fram emot våra inplanerade sommarkonferenser i Stockholm och i Sandviken tillsammans med chefer och pedagoger.

Projektförskolornas chefer i Sandviken har via specialpedagog Katja Persson rapporterat erfarenheter som överensstämmer med ovan. Arbetet med pilotvecka 14 hade bidragit till att varje arbetslag och ansvarig förskollärare kunnat genomföra dagliga lekstunder tillsammans med några barn. Sandvikens chefer genomgår en organisationsförändring under juni månad vilken inte påverkar projektet. Vi kan se fram emot att chefsgruppen i Sandviken är klar inför sommaren och att de och projektförskolornas ansvariga pedagoger kan ses i Sandviken vid vår sommarkonferens i augusti.

Vi ses!

Projektgruppen diskuterar coaching – arbete med inriktning mot interventioner i förskolan

Susan Sandall mötte oss tidigt på tisdag förmiddag den 14/5 på sitt kontor och Washington University i Seattle. Via nätsajten Zoom resonerade vi tillsammans om vårens erfarenheter av att stötta förskollärare och deras arbetslag i arbetet med att förstå och bli bekväma med projektets lek- och högläsningsinterventioner. Birgitta, Lisbet, Camilla och Katja hade samlat frågor och funderingar inför samtalet. Pedagogerna på förskolorna undrade över forskningens behov av randomiserade barngrupper i de planerade läsgrupperna till skillnad från deras dagliga praktik där barnen placerades i grupper utifrån pedagogernas kunskaper om barnen. En bra fråga som gav oss anledning att reflektera och problematisera mötet mellan fält och forskning. I bägge fallen får vi utmana oss i att pröva nya sätt. För fältets pedagoger innebär detta att slumpmässigt sätta samman barn från samma åldersgrupp i mindre högläsningsgrupper. Att pröva sig fram inom praktik och forskning har i ett pedagogiskt perspektiv ett särskilt värde när vi söker efter alternativa och nya sätt att hantera och förstå situationer. Inom vårt praxisnära projekt får metoder från praktiken och forskningen mötas och då kan t ex randomiserade sammansatta grupper bli en intressant erfarenhet för oss samtliga inblandade.

Interventionerna kräver kunnande i såväl dess särskilda uppläggning och innehåll som också genomförande. Som i allt pedagogiskt arbete är detta förenat med komplexa processer vilket också var en fråga som lyftes vid vår coaching träff. En coachs bemötande kan därför förberedas och avlöpa på olika sätt beroende på vad t ex en pedagog frågar efter samt i vilken grad pedagogen är bekant med samt insatt i det område och den fråga som är aktuell. I vårt samtal tog vi inspiration från en artikel om Guidence och Coaching från Frank Porter Graham och Child Development Institute och beskrivningen av olika steg i en coaching process samt olika typer av coaching som; mentor coaching, kollega coaching och reflekterande coaching. Susan kunde stötta oss väl i detta reflekterande samtal och vi fick vända på stenarna utifrån våra erfarenheter av interventionens komplexitet och pedagogernas behov av att skapa trygghet både för sig själva i genomförandet och för deras möte med barnen.

Vi kunde konstatera att det är mycket att hålla reda på i ett interventionsarbete. Coachens funktion är viktig för att synliggöra vilka särskilda och avgränsade aspekter som samtalet behöver fokusera på. Coach och pedagog bygger sitt samtal på observationer och samtalet har stora möjligheter att berika samarbetet för att komma överens om fokus och mål för både verksamhet och barns lärande och utveckling. Förslag till små justeringar och anpassningar är då av vikt att sätta ord på. Detta verkar både avlastande och minskar stress i det pedagogiska arbetet framhöll Susan som också påminde om att kulturella aspekter i de program vi använder närvarar i våra coachingsamtal inom projektgruppen och också i mötet med pedagogerna vid våra projektförskolor.

Ta gärna del av artikeln ovan och andra ingångar på arbete med coaching:

https://autismpdc.fpg.unc.edu/sites/autismpdc.fpg.unc.edu/files/imce/documents/NPDC_CoachingManual.pdf

 

Konferens om social inkludering i Groningen

Under två dagar var flera från vår grupp (Eva, Mina, Katja och Mara) i Groningen i Holland för att delta i en forskningskonferens med ett fokus på nya sätt att undersöka och mäta den sociala inkluderingen av barn med funktionsnedsättning i skola och förskola. Konferensen var organiserad av Anke de Boer från Groningens Universitet och Christian Huber från Wuppertal Universitet.

På torsdagen presenterade vi vid ett round table vårt pågående arbete med utveckling av ett kodningsschema att använda för att skatta videoinspelade samspel i leksituationer mellan barn som deltar i vår studie om Play time/Social time (PTST). Vi har testat olika varianter av detta observationsschema och vi fick frågor och synpunkter från gruppen som vi har nytta av i vårt fortsatta arbete. Länk till presentationen här:

På fredagen berättade Mina Sedem om den teoretiska bakgrunden av studier av sociala förmågor och social kompetens och hur de kan utvecklas och stödjas med hjälp av evidensbaserade metoder, som de kamratmedierade aktiviteter som ingår i PTST. Resultat från en utprövning av ett strukturerat instrument för observationer av lek och samspel för lärare (Teacher Impression Scale) som ingår i PTST. Länk till presentationen här:

Det var intressant att höra från Cecilia Simón från Madrid att PTST nyligen också har introducerats i Spanien som ett program för barn med autismspektrum, med en anpassning som involverar även familjen. Vi vill veta mer om denna tillämpning i Spanien… Det är bra att veta mer om liknande pågående forskning i Europa: vi blev också inspirerade av Q-methodology och intresserade av en studie som undersöker empati och attityder hos yngre barn.

Eva Siljehag, Mina Sedem och Katja Persson

Ökad delaktighet för barn i behov av särskilt stöd i förskolan

Nätverket Inkluderande Lärandemiljöer och Tidiga Insatser (ILTI) vid SU och Specialpedagogiska institutionen startade för några år sedan upp workshops där programmen Inclusive Classroom Profile (ICP) och Dialogic Book Reading presenterades. I våra förskolor har vi gjort värdefulla erfarenheter av ICP och mitt självständiga arbete inom det specialpedagogiska programmet syftade till att undersöka ICP och dess funktion i den svenska förskolan (Suarez Karlsson & Nordenhed, 2016 ). I våra förskolor inom Tellusbarn finns flera barn med svenska som andra språk och också nyanlända barn till Sverige. ILTI-nätverkets projektledare inspirerade oss att pröva både ICP och Dialogic Book Reading i verksamheterna och vi fick beviljat projektmedel från SPSM år 2018.

Till skillnad från SPSM som enbart stödjer utvecklingsprojekt till förskole- och skolverksamheter ingår vi sedan år 2019 och fram till 2021 i forskningsprojektet: Socialt samspel i lekstunder- och språkaktiviteter: specialpedagogiska insatser i inkluderande förskolor för barn i behov av stöd. Det innebär att Tellusbarn skrivit fram en avsiktplan tillsammans med forskare vid Specialpedagogiska institutionen och att forskningsprojektet fått medel från Skolforskningsinstitutet. Doktoranden Rasmus är knuten till forskningsprojektet och kommer följa arbetet med Dialogic Boo Reading och studera dess effekter.

Inom SPSM-projektet har vi kunnat genomföra kvalitetsgranskningar med stöd av ICP och högläsning för barnen utifrån programmet Dialogic Book Reading vilket gett väsentliga erfarenheter till arbetet med att starta upp SKOLFI-forskningsprojektet tillsammans med Specialpedagogiska institutionen. Läs gärna mer om vårt utvecklingsprojekt inom SPSM nedan:

https://www.spsm.se/kurser–aktiviteter/nyheter/nyheter/storre-ordforrad-och-flera-kompisar-blev-resultatet-for-tellusbarn/

Barns delaktighet i lek

På specialpedagogikens dag presenterade Eva Siljehag, Samuel Odom och Maria Gladh bakgrunden, motiv och de första resultaten från utprövningen av programmet Play time/ Social time, en metod för att arrangera lekstunder som stöttar alla barns delaktighet. Föreläsningarna i Aula Magna filmades av Utbildningsradion. Deras presentation är tillgänglig här.

UR Samtiden Specialpedagogikens dag 2019 Designa lekstunder for att stötta barns delaktighet i lek

Flera video finns på Utbildningsradio, Specialpedagogikens dag 2019

Foundations

Play Time/Social Time Foundations

At the Specialpedagogikens Dag–2019, Eva Siljehag, Maria Gladh, and I gave a talk about the program Play Time/Social Time and there were some questions about how this program was developed. The Play Time/Social Time program is based on a long history of research about young children’s social participation and peer interactions. An early prominent researcher from the United States in the 1930s, Mildred Parten, documented the development of children’s play, which begins with onlooker and solitary play and develops into more social forms of play with peers. In the 1960s another group of US researchers, Willard Hartup and his colleagues at the University of Minnesota, studied the relationship of positive interactions with peers and social acceptance in the peer group. In the 1970s, Richard Shores and Phillip Strain highlighted the role of social reciprocity, that is turn taking in everyday play and interactions, in developing positive relationships with peers. They also pointed out that many children with special educational needs do not naturally learn the social skills necessary for being successful in social play. For those children, Dr. Strain designed a program called peer-mediated intervention, which taught typically developing peers in preschool classrooms helpful ways that they can play with children having special educational needs. Those play interactions help children with special educational needs to become more socially engaged and learning important social play skills. I was fortunate to have conducted research with Dr. Strain early in my career, and in Play Time/Social Time we have incorporated many of the important lessons learned from that research. These include:

  • Providing an introduction to peers about specific ways they can get their friends (with special educational needs) to play,
  • Having the teacher model the social play and then have the peers try out the play approach, 
  • Providing a brief play time in the classroom the only involves the special peer partners and the child or children with special education needs, and 
  • Having the teacher provide suggestions or scaffolding to the child when necessary but not to get to closely involved with the peer play (because then the peer and child with special educational needs will want to play with the teacher rather than each other).

These approaches are all part of the Play Time/Social Time program, which is now being adapted for use here in Sweden. 

Sam Odom, Visiting Professor at Stockholm University

Girls playing

Lekrytmens heliga lekfärdigheter!

Hur gör verksamhetens organisation och förskollärare det möjligt för varje barn att känna tillhörighet i samspel med sina kamrater? Hur får barn uppleva och öva på att bli suveräna i att fånga varandra i lekens allvar och uppslukande tillstånd?

I Sandvikens kommun har såväl chefer som förskollärare, projektförskolornas arbetslag och specialpedagoger involverats i SKOLFI-projektet 2019-2021. Det innebär att Sandvikens verksamhetsorganisation har prioriterat ett antal projektförskolor och tillhörande specialpedagoger fram till 2021 att aktivt delta i professionsutbildning inom området Lek, samspel och lekfärdigheter för alla barn. Denna satsning bygger på flerårig forskning och beprövad erfarenhet om hur svårt det kan vara för barn i behov av stöd att faktiskt erfara tillhörighet och medlemskap i en kamratgrupp. Kamrater vet heller inte alltid hur de konkret ska kunna vinna framgångar i att involvera sina kamrater som är i behov av aktiv guidning i samklang med instruktioner. En kunnig kamrat uppmärksammar, ser och förstår när en kamrat ser vilsen ut, blir lämnad kvar när resten av kamraterna plötsligt drar iväg eller ser att en kamrat upprepat tycks välja att sysselsätta sig själv och ignorera andras lekinitiativ.

I SKOLFI-projektet övar vi oss inom såväl den pedagogiska professionen som inom forskarprofessionen på att bli mer lekkunniga för att också utbilda lekkunniga barn. Det innebär att bli kunniga mottagare av barns och kamraters signaler i leksituationer där olika grader av lekkompetens och lekfärdigheter visar sig bland barnen. Detta ställer krav på förskolan som institution vad gäller demokratiska värden för att uthålligt hålla fast vid att varje barns röst ska kunna komma till sin rätt vilket jag också skriver om i kapitlet; Demokrati och frigörande med estetik. – ett led i en medvetenhetsprocess för alla barn? (2012). Det blev uppenbart vilka framgångar förskollärarna kunde åstadkomma för barn i behov av stöd i lek med kamrater när resurser som t ex förskolelyftet möjliggjorde utbildningsmedel från politiker, chefplanering av vikarier, avsatt tid för fortutbildning för förskollärare och arbetslagen.

En kritisk specialpedagogisk blick som riktade uppmärksamheten mot varje barns intresse och erfarenheter samt till kunskapsområden som språk och matematik innebar för förskollärarna att barn i behov av stöd blev mer aktiva och delaktiga i kamratlekar och i sitt lärande. Sammantaget visade resultaten på de förutsättningar och villkor för den inkluderande inriktningen som ett samhällssystem ska konkretisera för att uppnå god kvalitet för varje liten persons tillhörighet i förskolans kamratgrupp. Någon har sagt att lek är demokratins vagga, skriver Margareta Öhman i sin bok ”Det viktigaste är att få leka” (2011) och poängterar hur lekens rytm och känsla av gemenskap utgör grunden för att erfara kamratskap och vänskap. Beskrivna lekteorier och lekens dynamik är välkända områden för förskolans pedagoger och med projektets inriktning av att genomföra aktiva lekinterventioner var hänvisningens till den israeliska forskaren Sara Smilansky och hennes forskning från 1970-talet och framåt upplysande där hon kunnat visa hur en undermålig lärandemiljö, brister i vuxenengagemang och brist på stöttning av barns lekfärdigheter direkt påverkade deras lärande och utveckling.

Flertalet forskare har byggt vidare på dessa resultat där också samspelet mellan lärare och barn blivit väl utforskat vilket Öhman redovisar på ett förtjänstfullt sätt. En kunskapsöversikt från Skolforskningsinstitutet (2019), ”Att stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan” visar hur forskningsundersökningar av förskollärares görande och handlingar stödjer barns lek genom att i sina verksamheter regissera (planera och iordningsställa), delta (närvara, guida och förmedla) samt observera och reflektera (medvetandegöra förhållningssätt och handlingar). Ett särskilt resultat av översikten lyfter fram att dessa kategorier karaktäriseras av förskollärares förmåga till lyhördhet och responsivitet för barns perspektiv i leksituationer då barn behöver stöd och stimulans i det sociala samspelet.

Lekens dynamik och verksamhetens support till att stärka lekfärdigheter som; att dela med sig; vara uthållig i samspelet och försöka igen; organisera lek och hjälpa till blev tydligt i vår sista utbildningsträff då vi tog del av deltagarnas erfarenheter av att genomföra minisamlingar  och lekstunder i sina verksamheter. Vi fick flera goda exempel på hur t ex dessa dagliga, konkreta och korta lekstunder innehåller värdefulla moment av planering och genomförande där både meningsfulla samspel – ibland subtila sådana uppstår och då mellan barn som tidigare inte valt varandra som lekkompisar. Olika pedagogiska strategier blev synliga som kunde upplevas som dilemman och som i Forumteaterformen blev möjliga att problematisera. Vi kunde stanna upp, fundera, byta roller och dilemmat fick en ny gestaltning.

Kan det vara så att vi tar dessa subtila lekfärdigheter för givna? I teaterformen framstod vissa lekfärdigheter som så självklara att när förskolläraren ska demonstrera en färdighet för barnen kan dess särskilda funktion komma i skymundan. Detta för att olika lekfärdigheter i ett socialt samspel tillsammans bildar en lekrytm som karaktäriseras av en växelverkan av innehåll och process vilket i konstens och lekens värld upplevs som ett uppslukande tillstånd av koncentration och förfrämligande där en ny erfarenhet av samspel mellan kamrater kan uppstå. Jag skriver om detta i sammanhang där barn i behov av stöd och deras kamrater upplevt något alldeles särskilt i leksamspelet i de planerade och upprepade leksituationer som förskollärare inom förskolelyftet kunde genomföra (Siljehag, 2012). Detta ”nya” kan för ett barn innebära att få uppleva och erövra särskilda lekfärdigheter där dess betydelse utgör förutsättningen för lekens rörelse och dynamik och något som varje barn har ovillkorligen rätt till. I den meningen kan olika lekfärdigheter betraktas som heliga för varje barns lekerfarande då dessa tydliggör broar till att kunna samspela kamrater emellan utifrån frågan: hur kan du göra för att få din kompis att leka med dig?

 

Siljehag, Eva. (2012). Demokrati och frigörande med estetiska upplevelser – ett led i en medvetenhetsprocess för ALLA barn? I Klerfelt Anna & Qvarsell Birgitta (Red.). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. s 197-216. Malmö: Gleerups Utbildning.

Skolforskningsinstitutet. Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan. Systematisk översikt 2019:01. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN 978-91-984383-6-9.

Öhman, Margareta (2011). Det viktigaste är att få leka. Stockholm: Liber AB.

Lek och samspel i Sandviken

Mina, Eva och jag är i Sandviken idag för att träffa förskollärare och specialpedagoger och förbereda och planera utprovningen av lekstunderna under vecka 14.

Mina berättade om underlaget för observationer (Teacher Impression Scale) som vi har jobbat med och som kommer att användas även här. Vi kopplade upp oss med Sam Odom och fick en backgrund av programmet Play Time Social Time och flera i gruppen ställde frågor och berättade om egna erfarenheter av att arrangera lekstunder som underlättar lek mellan alla barn i gruppen.


Förberedelser

Kaffepaus för Mina och Eva

Message from Susan Sandall

Hello. My name is Susan Sandall. I am Professor Emerita at the University of Washington in Seattle. I am also an associate with projects at Stockholm University. I have enjoyed getting to know many of you during my recent visits to Stockholm. I am excited to stay connected through the Play and Language work.

At the University of Washington, I taught courses in early childhood special education and prepared teachers and prospective researchers in the area of inclusive early learning for children with disabilities from birth to five years. I also work extensively with Head Start, a U.S. program for young children who are living in poverty. While I have retired from my faculty duties, I continue to be involved in a number of projects related to supporting teachers in inclusive programs.

Some of you have heard me speak about Building Blocks, a framework for including and teaching preschoolers with special needs. We are pleased to tell you that the third edition of the book is at the publisher and will be available later this year. You can read more about it here: Haring center for inclusive education

A view from the University campus with the mount Rainer in the background