Foundations

Play Time/Social Time Foundations

At the Specialpedagogikens Dag–2019, Eva Siljehag, Maria Gladh, and I gave a talk about the program Play Time/Social Time and there were some questions about how this program was developed. The Play Time/Social Time program is based on a long history of research about young children’s social participation and peer interactions. An early prominent researcher from the United States in the 1930s, Mildred Parten, documented the development of children’s play, which begins with onlooker and solitary play and develops into more social forms of play with peers. In the 1960s another group of US researchers, Willard Hartup and his colleagues at the University of Minnesota, studied the relationship of positive interactions with peers and social acceptance in the peer group. In the 1970s, Richard Shores and Phillip Strain highlighted the role of social reciprocity, that is turn taking in everyday play and interactions, in developing positive relationships with peers. They also pointed out that many children with special educational needs do not naturally learn the social skills necessary for being successful in social play. For those children, Dr. Strain designed a program called peer-mediated intervention, which taught typically developing peers in preschool classrooms helpful ways that they can play with children having special educational needs. Those play interactions help children with special educational needs to become more socially engaged and learning important social play skills. I was fortunate to have conducted research with Dr. Strain early in my career, and in Play Time/Social Time we have incorporated many of the important lessons learned from that research. These include:

  • Providing an introduction to peers about specific ways they can get their friends (with special educational needs) to play,
  • Having the teacher model the social play and then have the peers try out the play approach, 
  • Providing a brief play time in the classroom the only involves the special peer partners and the child or children with special education needs, and 
  • Having the teacher provide suggestions or scaffolding to the child when necessary but not to get to closely involved with the peer play (because then the peer and child with special educational needs will want to play with the teacher rather than each other).

These approaches are all part of the Play Time/Social Time program, which is now being adapted for use here in Sweden. 

Sam Odom, Visiting Professor at Stockholm University

Girls playing

Lekrytmens heliga lekfärdigheter!

Hur gör verksamhetens organisation och förskollärare det möjligt för varje barn att känna tillhörighet i samspel med sina kamrater? Hur får barn uppleva och öva på att bli suveräna i att fånga varandra i lekens allvar och uppslukande tillstånd?

I Sandvikens kommun har såväl chefer som förskollärare, projektförskolornas arbetslag och specialpedagoger involverats i SKOLFI-projektet 2019-2021. Det innebär att Sandvikens verksamhetsorganisation har prioriterat ett antal projektförskolor och tillhörande specialpedagoger fram till 2021 att aktivt delta i professionsutbildning inom området Lek, samspel och lekfärdigheter för alla barn. Denna satsning bygger på flerårig forskning och beprövad erfarenhet om hur svårt det kan vara för barn i behov av stöd att faktiskt erfara tillhörighet och medlemskap i en kamratgrupp. Kamrater vet heller inte alltid hur de konkret ska kunna vinna framgångar i att involvera sina kamrater som är i behov av aktiv guidning i samklang med instruktioner. En kunnig kamrat uppmärksammar, ser och förstår när en kamrat ser vilsen ut, blir lämnad kvar när resten av kamraterna plötsligt drar iväg eller ser att en kamrat upprepat tycks välja att sysselsätta sig själv och ignorera andras lekinitiativ.

I SKOLFI-projektet övar vi oss inom såväl den pedagogiska professionen som inom forskarprofessionen på att bli mer lekkunniga för att också utbilda lekkunniga barn. Det innebär att bli kunniga mottagare av barns och kamraters signaler i leksituationer där olika grader av lekkompetens och lekfärdigheter visar sig bland barnen. Detta ställer krav på förskolan som institution vad gäller demokratiska värden för att uthålligt hålla fast vid att varje barns röst ska kunna komma till sin rätt vilket jag också skriver om i kapitlet; Demokrati och frigörande med estetik. – ett led i en medvetenhetsprocess för alla barn? (2012). Det blev uppenbart vilka framgångar förskollärarna kunde åstadkomma för barn i behov av stöd i lek med kamrater när resurser som t ex förskolelyftet möjliggjorde utbildningsmedel från politiker, chefplanering av vikarier, avsatt tid för fortutbildning för förskollärare och arbetslagen.

En kritisk specialpedagogisk blick som riktade uppmärksamheten mot varje barns intresse och erfarenheter samt till kunskapsområden som språk och matematik innebar för förskollärarna att barn i behov av stöd blev mer aktiva och delaktiga i kamratlekar och i sitt lärande. Sammantaget visade resultaten på de förutsättningar och villkor för den inkluderande inriktningen som ett samhällssystem ska konkretisera för att uppnå god kvalitet för varje liten persons tillhörighet i förskolans kamratgrupp. Någon har sagt att lek är demokratins vagga, skriver Margareta Öhman i sin bok ”Det viktigaste är att få leka” (2011) och poängterar hur lekens rytm och känsla av gemenskap utgör grunden för att erfara kamratskap och vänskap. Beskrivna lekteorier och lekens dynamik är välkända områden för förskolans pedagoger och med projektets inriktning av att genomföra aktiva lekinterventioner var hänvisningens till den israeliska forskaren Sara Smilansky och hennes forskning från 1970-talet och framåt upplysande där hon kunnat visa hur en undermålig lärandemiljö, brister i vuxenengagemang och brist på stöttning av barns lekfärdigheter direkt påverkade deras lärande och utveckling.

Flertalet forskare har byggt vidare på dessa resultat där också samspelet mellan lärare och barn blivit väl utforskat vilket Öhman redovisar på ett förtjänstfullt sätt. En kunskapsöversikt från Skolforskningsinstitutet (2019), ”Att stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan” visar hur forskningsundersökningar av förskollärares görande och handlingar stödjer barns lek genom att i sina verksamheter regissera (planera och iordningsställa), delta (närvara, guida och förmedla) samt observera och reflektera (medvetandegöra förhållningssätt och handlingar). Ett särskilt resultat av översikten lyfter fram att dessa kategorier karaktäriseras av förskollärares förmåga till lyhördhet och responsivitet för barns perspektiv i leksituationer då barn behöver stöd och stimulans i det sociala samspelet.

Lekens dynamik och verksamhetens support till att stärka lekfärdigheter som; att dela med sig; vara uthållig i samspelet och försöka igen; organisera lek och hjälpa till blev tydligt i vår sista utbildningsträff då vi tog del av deltagarnas erfarenheter av att genomföra minisamlingar  och lekstunder i sina verksamheter. Vi fick flera goda exempel på hur t ex dessa dagliga, konkreta och korta lekstunder innehåller värdefulla moment av planering och genomförande där både meningsfulla samspel – ibland subtila sådana uppstår och då mellan barn som tidigare inte valt varandra som lekkompisar. Olika pedagogiska strategier blev synliga som kunde upplevas som dilemman och som i Forumteaterformen blev möjliga att problematisera. Vi kunde stanna upp, fundera, byta roller och dilemmat fick en ny gestaltning.

Kan det vara så att vi tar dessa subtila lekfärdigheter för givna? I teaterformen framstod vissa lekfärdigheter som så självklara att när förskolläraren ska demonstrera en färdighet för barnen kan dess särskilda funktion komma i skymundan. Detta för att olika lekfärdigheter i ett socialt samspel tillsammans bildar en lekrytm som karaktäriseras av en växelverkan av innehåll och process vilket i konstens och lekens värld upplevs som ett uppslukande tillstånd av koncentration och förfrämligande där en ny erfarenhet av samspel mellan kamrater kan uppstå. Jag skriver om detta i sammanhang där barn i behov av stöd och deras kamrater upplevt något alldeles särskilt i leksamspelet i de planerade och upprepade leksituationer som förskollärare inom förskolelyftet kunde genomföra (Siljehag, 2012). Detta ”nya” kan för ett barn innebära att få uppleva och erövra särskilda lekfärdigheter där dess betydelse utgör förutsättningen för lekens rörelse och dynamik och något som varje barn har ovillkorligen rätt till. I den meningen kan olika lekfärdigheter betraktas som heliga för varje barns lekerfarande då dessa tydliggör broar till att kunna samspela kamrater emellan utifrån frågan: hur kan du göra för att få din kompis att leka med dig?

 

Siljehag, Eva. (2012). Demokrati och frigörande med estetiska upplevelser – ett led i en medvetenhetsprocess för ALLA barn? I Klerfelt Anna & Qvarsell Birgitta (Red.). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. s 197-216. Malmö: Gleerups Utbildning.

Skolforskningsinstitutet. Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan. Systematisk översikt 2019:01. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN 978-91-984383-6-9.

Öhman, Margareta (2011). Det viktigaste är att få leka. Stockholm: Liber AB.

Message from Susan Sandall

Hello. My name is Susan Sandall. I am Professor Emerita at the University of Washington in Seattle. I am also an associate with projects at Stockholm University. I have enjoyed getting to know many of you during my recent visits to Stockholm. I am excited to stay connected through the Play and Language work.

At the University of Washington, I taught courses in early childhood special education and prepared teachers and prospective researchers in the area of inclusive early learning for children with disabilities from birth to five years. I also work extensively with Head Start, a U.S. program for young children who are living in poverty. While I have retired from my faculty duties, I continue to be involved in a number of projects related to supporting teachers in inclusive programs.

Some of you have heard me speak about Building Blocks, a framework for including and teaching preschoolers with special needs. We are pleased to tell you that the third edition of the book is at the publisher and will be available later this year. You can read more about it here: Haring center for inclusive education

A view from the University campus with the mount Rainer in the background

Om barns kommunikation …

För nästan precis 30 år sen stötte jag först på CDI (Communicative Development Inventories), alltså föräldraformulär för att mäta barns kommunikation.

Det kändes en smula osäkert att utan vidare lita på föräldrar, så det första jag gjorde var att undersöka om föräldrar och förskollärare kunde bedöma vad barn med typisk utveckling eller utvecklingsstörning förstod och kunde säga. Det visade sig då att det kunde föräldrar och förskollärare visst och efter det började vi utveckla den svenska versionen av CDI som kallas SECDI (Swedish Early Communicative Development Inventories).

Vi här i Sverige var bland de tidigare som utvecklade sådana formulär, men nu finns eller utvecklas liknande formulär för ca 100 språk. På sidan Wordbank har resultat från 75 000 barn som talar 29 olika språk publicerats. Baserat på dessa data har det nyligen kommit ut en e-bok som besvarar många frågor om barns språk och jag tänkte skriva lite kort om dessa resultat då och då här på bloggen.

Bilden nedan är på hur ”loggan” på vår svenska SECDI för yngre barn ser ut i pappersform.

Loggan  för Kommunikativ Utveckling Ord och Gester

Vad är det som är viktigt för barnen?

En tanke som jag har som pedagog är att vi borde bygga upp verksamheter som är anpassade till barnens behov och tar hänsyn till vad som är viktigt för dem. Det kan verka vara en självklarhet, men jag undrar om det som verkligen präglar våra organisationer är att de utgår i första hand från barnens behov?

Och vilka är barnens behov och vad är det som de värdesätter mest?
Vi har försökt ta reda på detta och hittade spännande resultat som kopplar samman barnens erfarenheter med teorier om utveckling och lärande.
Johanna Lundqvist, Mara Westling Allodi & Eva Siljehag (2018) Values and Needs of Children With and Without Special Educational Needs in Early School Years: A Study of Young Children’s Views on What Matters to Them, Scandinavian Journal of Educational Research, och är fritt tillgänglig här

Ett intressant resultat är att barnen värdesätter naturen, flera nämner ofta sol, vind, träd och skog: att vara ute och leka utforska och erfara en naturlig omvärld verkar vara viktigt för barnens välbefinnande.


Goda råd

Det finns en bok med goda råd ”guidelines” för att stödja leken för barn med funktionsnedsättning: Guidelines for supporting children with disabilities’ play

Experter från olika professioner och länder sammanfattar erfarenheter och forskning. Boken är fritt tillgänglig open access, och är ett resultat av LUDI ett europeiskt multidisciplinärt internationellt nätverk finansierat av COST. Läs mer om LUDI här och här

Föreläsning om rekommenderade praktiker

Girls in preschool

Susan Sandall höll en föreläsning i oktober om DEC Recommended Practices. Det är rekommendationer för att kunna erbjuda specialpedagogiska insatser till barn i behov av stöd av god kvalitet i inkluderande förskolor. Rekommendationerna bygger på forskningsevidens, värderingar och erfarenheter, och har utvecklats över flera år genom återkommande samarbete och öppna diskussioner mellan professionella och experter. Här finns de senaste från 2016 med exempel.

Praktikerna berör olika områden: ledarskap, bedömning och utvärdering, miljö, familj, pedagogiska aktiviteter, socialt samspel, arbetslag och samarbete, samt övergångar.

Susan Sandall föreläser om DEC Recommended practices

Socialt samspel

Vi kan göra pedagogiska insatser för att stödja socialt samspel mellan barn och öka barns delaktighet och engagemang i aktiviteter. Inkludering innebär att delta, att vara med. Om vissa barn inte deltar tillräckligt i samspel med andra, vad kan man göra? Ett sätt kan vara att använda kamratmedierade (peer-mediated) insatser. En forskningsöversikt har funnit stöd för dessa typer av interventioner för barn med autism. Läs mer här om evidensen för PMII (Peer-Mediated Instructions and Interventions).
Mer material om 27 evidensbaserade interventioner finns på AFIRMS modules, en fritt tillgängligt websajt för professionell utveckling som har utvecklats av FPG.

Ett barn i förgrund, ett barn och en vuxen i bakgrund

Intressanta artiklar

En forskargrupp i Polen har testat Play Time /Social Time med intressanta resultat.

Grzegorz Szumski, Joanna Smogorzewska & Maciej Karwowski (2016) Can play develop social skills? The effects of ‘Play Time/Social Time’ programme implementation, International Journal of Developmental Disabilities, 62:1, 41-50, DOI: 10.1179/2047387715Y.0000000002
Joanna Smogorzewska & Grzegorz Szumski (2018) Developing Preschoolers’ Social Skills: The Effectiveness of Two Educational Methods, International Journal of Disability, Development and Education, 65:3, 318-340, DOI: 10.1080/1034912X.2017.1368461

Metodutveckling

Image from britannica database

Vi arbetar med utveckling av metoder för att göra strukturerade observationer av lek och samspel i förskolan. Eva Siljehag & Mara Westling Allodi har översatt ett instrument som heter Teacher Impression Scale (TIS) från programmet Play Time Social Time (Odom et al. 1997). De första utprövningarna visar att det verkar vara användbar i våra förskolor. Några utprövningar har dokumenterats i uppsatser, t.ex. denna av Suzanne Aldskogius och Katja Persson.