Konferens om social inkludering i Groningen

Under två dagar var flera från vår grupp (Eva, Mina, Katja och Mara) i Groningen i Holland för att delta i en forskningskonferens med ett fokus på nya sätt att undersöka och mäta den sociala inkluderingen av barn med funktionsnedsättning i skola och förskola. Konferensen var organiserad av Anke de Boer från Groningens Universitet och Christian Huber från Wuppertal Universitet.

På torsdagen presenterade vi vid ett round table vårt pågående arbete med utveckling av ett kodningsschema att använda för att skatta videoinspelade samspel i leksituationer mellan barn som deltar i vår studie om Play time/Social time (PTST). Vi har testat olika varianter av detta observationsschema och vi fick frågor och synpunkter från gruppen som vi har nytta av i vårt fortsatta arbete. Länk till presentationen här:

På fredagen berättade Mina Sedem om den teoretiska bakgrunden av studier av sociala förmågor och social kompetens och hur de kan utvecklas och stödjas med hjälp av evidensbaserade metoder, som de kamratmedierade aktiviteter som ingår i PTST. Resultat från en utprövning av ett strukturerat instrument för observationer av lek och samspel för lärare (Teacher Impression Scale) som ingår i PTST. Länk till presentationen här:

Det var intressant att höra från Cecilia Simón från Madrid att PTST nyligen också har introducerats i Spanien som ett program för barn med autismspektrum, med en anpassning som involverar även familjen. Vi vill veta mer om denna tillämpning i Spanien… Det är bra att veta mer om liknande pågående forskning i Europa: vi blev också inspirerade av Q-methodology och intresserade av en studie som undersöker empati och attityder hos yngre barn.

Eva Siljehag, Mina Sedem och Katja Persson

Barns delaktighet i lek

På specialpedagogikens dag presenterade Eva Siljehag, Samuel Odom och Maria Gladh bakgrunden, motiv och de första resultaten från utprövningen av programmet Play time/ Social time, en metod för att arrangera lekstunder som stöttar alla barns delaktighet. Föreläsningarna i Aula Magna filmades av Utbildningsradion. Deras presentation är tillgänglig här.

UR Samtiden Specialpedagogikens dag 2019 Designa lekstunder for att stötta barns delaktighet i lek

Flera video finns på Utbildningsradio, Specialpedagogikens dag 2019

Foundations

Play Time/Social Time Foundations

At the Specialpedagogikens Dag–2019, Eva Siljehag, Maria Gladh, and I gave a talk about the program Play Time/Social Time and there were some questions about how this program was developed. The Play Time/Social Time program is based on a long history of research about young children’s social participation and peer interactions. An early prominent researcher from the United States in the 1930s, Mildred Parten, documented the development of children’s play, which begins with onlooker and solitary play and develops into more social forms of play with peers. In the 1960s another group of US researchers, Willard Hartup and his colleagues at the University of Minnesota, studied the relationship of positive interactions with peers and social acceptance in the peer group. In the 1970s, Richard Shores and Phillip Strain highlighted the role of social reciprocity, that is turn taking in everyday play and interactions, in developing positive relationships with peers. They also pointed out that many children with special educational needs do not naturally learn the social skills necessary for being successful in social play. For those children, Dr. Strain designed a program called peer-mediated intervention, which taught typically developing peers in preschool classrooms helpful ways that they can play with children having special educational needs. Those play interactions help children with special educational needs to become more socially engaged and learning important social play skills. I was fortunate to have conducted research with Dr. Strain early in my career, and in Play Time/Social Time we have incorporated many of the important lessons learned from that research. These include:

  • Providing an introduction to peers about specific ways they can get their friends (with special educational needs) to play,
  • Having the teacher model the social play and then have the peers try out the play approach, 
  • Providing a brief play time in the classroom the only involves the special peer partners and the child or children with special education needs, and 
  • Having the teacher provide suggestions or scaffolding to the child when necessary but not to get to closely involved with the peer play (because then the peer and child with special educational needs will want to play with the teacher rather than each other).

These approaches are all part of the Play Time/Social Time program, which is now being adapted for use here in Sweden. 

Sam Odom, Visiting Professor at Stockholm University

Girls playing

Lekrytmens heliga lekfärdigheter!

Hur gör verksamhetens organisation och förskollärare det möjligt för varje barn att känna tillhörighet i samspel med sina kamrater? Hur får barn uppleva och öva på att bli suveräna i att fånga varandra i lekens allvar och uppslukande tillstånd?

I Sandvikens kommun har såväl chefer som förskollärare, projektförskolornas arbetslag och specialpedagoger involverats i SKOLFI-projektet 2019-2021. Det innebär att Sandvikens verksamhetsorganisation har prioriterat ett antal projektförskolor och tillhörande specialpedagoger fram till 2021 att aktivt delta i professionsutbildning inom området Lek, samspel och lekfärdigheter för alla barn. Denna satsning bygger på flerårig forskning och beprövad erfarenhet om hur svårt det kan vara för barn i behov av stöd att faktiskt erfara tillhörighet och medlemskap i en kamratgrupp. Kamrater vet heller inte alltid hur de konkret ska kunna vinna framgångar i att involvera sina kamrater som är i behov av aktiv guidning i samklang med instruktioner. En kunnig kamrat uppmärksammar, ser och förstår när en kamrat ser vilsen ut, blir lämnad kvar när resten av kamraterna plötsligt drar iväg eller ser att en kamrat upprepat tycks välja att sysselsätta sig själv och ignorera andras lekinitiativ.

I SKOLFI-projektet övar vi oss inom såväl den pedagogiska professionen som inom forskarprofessionen på att bli mer lekkunniga för att också utbilda lekkunniga barn. Det innebär att bli kunniga mottagare av barns och kamraters signaler i leksituationer där olika grader av lekkompetens och lekfärdigheter visar sig bland barnen. Detta ställer krav på förskolan som institution vad gäller demokratiska värden för att uthålligt hålla fast vid att varje barns röst ska kunna komma till sin rätt vilket jag också skriver om i kapitlet; Demokrati och frigörande med estetik. – ett led i en medvetenhetsprocess för alla barn? (2012). Det blev uppenbart vilka framgångar förskollärarna kunde åstadkomma för barn i behov av stöd i lek med kamrater när resurser som t ex förskolelyftet möjliggjorde utbildningsmedel från politiker, chefplanering av vikarier, avsatt tid för fortutbildning för förskollärare och arbetslagen.

En kritisk specialpedagogisk blick som riktade uppmärksamheten mot varje barns intresse och erfarenheter samt till kunskapsområden som språk och matematik innebar för förskollärarna att barn i behov av stöd blev mer aktiva och delaktiga i kamratlekar och i sitt lärande. Sammantaget visade resultaten på de förutsättningar och villkor för den inkluderande inriktningen som ett samhällssystem ska konkretisera för att uppnå god kvalitet för varje liten persons tillhörighet i förskolans kamratgrupp. Någon har sagt att lek är demokratins vagga, skriver Margareta Öhman i sin bok ”Det viktigaste är att få leka” (2011) och poängterar hur lekens rytm och känsla av gemenskap utgör grunden för att erfara kamratskap och vänskap. Beskrivna lekteorier och lekens dynamik är välkända områden för förskolans pedagoger och med projektets inriktning av att genomföra aktiva lekinterventioner var hänvisningens till den israeliska forskaren Sara Smilansky och hennes forskning från 1970-talet och framåt upplysande där hon kunnat visa hur en undermålig lärandemiljö, brister i vuxenengagemang och brist på stöttning av barns lekfärdigheter direkt påverkade deras lärande och utveckling.

Flertalet forskare har byggt vidare på dessa resultat där också samspelet mellan lärare och barn blivit väl utforskat vilket Öhman redovisar på ett förtjänstfullt sätt. En kunskapsöversikt från Skolforskningsinstitutet (2019), ”Att stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan” visar hur forskningsundersökningar av förskollärares görande och handlingar stödjer barns lek genom att i sina verksamheter regissera (planera och iordningsställa), delta (närvara, guida och förmedla) samt observera och reflektera (medvetandegöra förhållningssätt och handlingar). Ett särskilt resultat av översikten lyfter fram att dessa kategorier karaktäriseras av förskollärares förmåga till lyhördhet och responsivitet för barns perspektiv i leksituationer då barn behöver stöd och stimulans i det sociala samspelet.

Lekens dynamik och verksamhetens support till att stärka lekfärdigheter som; att dela med sig; vara uthållig i samspelet och försöka igen; organisera lek och hjälpa till blev tydligt i vår sista utbildningsträff då vi tog del av deltagarnas erfarenheter av att genomföra minisamlingar  och lekstunder i sina verksamheter. Vi fick flera goda exempel på hur t ex dessa dagliga, konkreta och korta lekstunder innehåller värdefulla moment av planering och genomförande där både meningsfulla samspel – ibland subtila sådana uppstår och då mellan barn som tidigare inte valt varandra som lekkompisar. Olika pedagogiska strategier blev synliga som kunde upplevas som dilemman och som i Forumteaterformen blev möjliga att problematisera. Vi kunde stanna upp, fundera, byta roller och dilemmat fick en ny gestaltning.

Kan det vara så att vi tar dessa subtila lekfärdigheter för givna? I teaterformen framstod vissa lekfärdigheter som så självklara att när förskolläraren ska demonstrera en färdighet för barnen kan dess särskilda funktion komma i skymundan. Detta för att olika lekfärdigheter i ett socialt samspel tillsammans bildar en lekrytm som karaktäriseras av en växelverkan av innehåll och process vilket i konstens och lekens värld upplevs som ett uppslukande tillstånd av koncentration och förfrämligande där en ny erfarenhet av samspel mellan kamrater kan uppstå. Jag skriver om detta i sammanhang där barn i behov av stöd och deras kamrater upplevt något alldeles särskilt i leksamspelet i de planerade och upprepade leksituationer som förskollärare inom förskolelyftet kunde genomföra (Siljehag, 2012). Detta ”nya” kan för ett barn innebära att få uppleva och erövra särskilda lekfärdigheter där dess betydelse utgör förutsättningen för lekens rörelse och dynamik och något som varje barn har ovillkorligen rätt till. I den meningen kan olika lekfärdigheter betraktas som heliga för varje barns lekerfarande då dessa tydliggör broar till att kunna samspela kamrater emellan utifrån frågan: hur kan du göra för att få din kompis att leka med dig?

 

Siljehag, Eva. (2012). Demokrati och frigörande med estetiska upplevelser – ett led i en medvetenhetsprocess för ALLA barn? I Klerfelt Anna & Qvarsell Birgitta (Red.). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. s 197-216. Malmö: Gleerups Utbildning.

Skolforskningsinstitutet. Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan. Systematisk översikt 2019:01. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN 978-91-984383-6-9.

Öhman, Margareta (2011). Det viktigaste är att få leka. Stockholm: Liber AB.

Lek och samspel i Sandviken

Mina, Eva och jag är i Sandviken idag för att träffa förskollärare och specialpedagoger och förbereda och planera utprovningen av lekstunderna under vecka 14.

Mina berättade om underlaget för observationer (Teacher Impression Scale) som vi har jobbat med och som kommer att användas även här. Vi kopplade upp oss med Sam Odom och fick en backgrund av programmet Play Time Social Time och flera i gruppen ställde frågor och berättade om egna erfarenheter av att arrangera lekstunder som underlättar lek mellan alla barn i gruppen.


Förberedelser

Kaffepaus för Mina och Eva

Nu leker vi – och alla ska med!

Sandviken den 26 februari 2019

Tåget till Gävle från Stockholm håller tiden och projektgruppens specialpedagog Katja Persson och jag njuter av solsken och den snöfria bilturen till Sandviken. Jag möts av behaglig vårvinter temperatur när bildörren står på glänt vid ICA och Katja hämtar lunchsmörgåsar och chokladbollar till vår andra utbildningsdag i arrangerade lekstunder och Play Time/Social Time tillsammans med några pedagoger och specialpedagoger vid förskolorna Norrsätra, Björkparken, Bullerbyn och Nävergården.

Dagens program fokuserade på deltagarnas erfarenheter av att ha provat ett strukturerat observationsmaterial som innefattar 16 beskrivningar av samspelsfärdigheter som också karaktäriserar en lekrytm. I SKOLFI-projektet utgår vi från att alla barn har behov av ömsesidiga kamratrelationer. Inom det specialpedagogiska kunskapsområdet med inriktning mot förskolan och små barn främjar en medveten lekpedagogik dessa relationer i den dagliga förskolevardagen. Barn uttrycker kontinuerligt olika samspelsfärdigheter i leken och pedagoger stöttar, guidar och instruerar i leksituationer genom att själva på ett balanserat sätt vara med eller utanför leken. Inom området lek kan lekrytmen vara en utmaning och barn väljer ibland att inte delta med kamrater eller ser ut att hellre vilja leka ensamma. I detta lekprojekt planerar därför pedagoger korta kontinuerliga dagliga lekstunder där särskilda samspelsmål kombineras med medvetna val av både lek och lekmaterial.

Barns lek är beroende av en miljö som karaktäriseras av god kvalitet, goda förutsättningar och villkor. Förskolans organisation vad gäller kunniga chefer och pedagoger inom området specialpedagogik och lek borgar för att varje barn kommer att erfara lekens uppslukande kamratkvalitet och därmed eget lärande och utveckling av samspel. Detta har Sandvikens kommun satsat på i SKOLFI-projektet.

Vid denna utbildningsdag kunde vi därför utbyta en hel del intressanta erfarenheter av barnens samspel i leksituationer genom de korta och upprepade observationer som deltagarna genomfört. Vi studerade videofilmer från ett annat projekt där pedagog och några barn genomförde minisamlingar och så kallade läraktiviteter med efterföljande lekstunder. Det strukturerade observationsmaterialet med 16 samspelsfärdigheter var värdefull hjälp för vår lek- och samspelsblick och vi kunde ställa oss frågor som nedan till observationerna och filmerna:

Hur ser det ut när barn samtalar med varandra, klarar turtagning, samarbetar, varierar sina uttryck, visar uthållighet och försöker igen, ger respons till varandra, har roligt med varandra, håller igång leken, letar upp varandra för lek, förstår lekens rytm, kommer med idéer, delar med sig av leksaker och engagemang uppstår?

I arrangerade lekstunder med stöd av programmet Play Time/Social Time får barnen introduktion i olika sätt att starta upp, organisera och hålla leken igång. En kardinalfråga inför att vilja leka är: Hur kan jag få min kompis att leka med mig? Hur kan jag göra?

Hur detta kan göras sker i programmet genom övning och lek tillsammans med barnen. Det kan vara att öva lekfärdigheter som; att dela med sig och erbjuda leksaker som behövs i leken, att kunna framhärda, anstränga sig, försöka igen för att komma in i samspel, att be kompisar att dela med sig, att föreslå lekteman/lekidéer till andra barn, att hålla med och svara positivt på kamraters förslag och att erbjuda sin hjälp eller att be kompisar om hjälp.

Under denna utbildningsdag kunde vi börja förstå programmets uppläggning genom att vi borrade i väsentliga programfunktioner som t ex att formulera ett samspelsmål, hur vi som pedagoger introducerar en vald lek och särskild samspelsfärdighet samt hur vi kan diskutera tillsammans med barnen om vad en samspelsfärdighet innebär och hur den görs. Med stöd av filmerna kunde vi börja förstå hur betydelsen av att demonstrera och öva olika lekfärdigheter med barnen också ledde till att barnen använde sina färdigheter och att det gynnade lekrytmen.

Med goda samtal och lärorika diskussioner i ryggsäcken går vi vidare och provar oss fram!

Vi har ett mål: arrangerade lekstunder 1- 2 grr/v till nästa träff i mars!

Vad är det som är viktigt för barnen?

En tanke som jag har som pedagog är att vi borde bygga upp verksamheter som är anpassade till barnens behov och tar hänsyn till vad som är viktigt för dem. Det kan verka vara en självklarhet, men jag undrar om det som verkligen präglar våra organisationer är att de utgår i första hand från barnens behov?

Och vilka är barnens behov och vad är det som de värdesätter mest?
Vi har försökt ta reda på detta och hittade spännande resultat som kopplar samman barnens erfarenheter med teorier om utveckling och lärande.
Johanna Lundqvist, Mara Westling Allodi & Eva Siljehag (2018) Values and Needs of Children With and Without Special Educational Needs in Early School Years: A Study of Young Children’s Views on What Matters to Them, Scandinavian Journal of Educational Research, och är fritt tillgänglig här

Ett intressant resultat är att barnen värdesätter naturen, flera nämner ofta sol, vind, träd och skog: att vara ute och leka utforska och erfara en naturlig omvärld verkar vara viktigt för barnens välbefinnande.


Goda råd

Det finns en bok med goda råd ”guidelines” för att stödja leken för barn med funktionsnedsättning: Guidelines for supporting children with disabilities’ play

Experter från olika professioner och länder sammanfattar erfarenheter och forskning. Boken är fritt tillgänglig open access, och är ett resultat av LUDI ett europeiskt multidisciplinärt internationellt nätverk finansierat av COST. Läs mer om LUDI här och här

Minnen av lek? Vad är lek?

Jag var 6 år gammal när min fröken på lekskolan lät mig och min kamrat slippa vilan för att istället ägnas oss åt en av våra favoritlekar: att åka i den röda rutschkanan på småbarnsavdelningen!  Det skulle gå så fort som möjligt både att fara nedför och att springa tillbaka till den korta stegen och klättra upp – och åka igen, och igen och igen!

Vi inledde vår första utbildningsträff i Sandviken den 1 februari med att tänka tillbaka på våra egna minnen av lek och lekstunder. Det visade sig att minnena innehöll både glädje, rytm, koncentration och gemenskap samt en känsla av att vara uppslukad av situationen! Vid denna träff deltog pedagoger och specialpedagoger som ingår i SKOLFI-projektet 2019-2021.  Deras dagar på förskolorna är fyllda av barnens lek vilket vi denna dag också hade som fokus för att börja pröva programmet ”Tid för lek och samspel”. Programmets originaltitel är Play Time/Social Time har med tillåtelse från författarna översatts från engelska till svenska. Pedagoger som dagligen är med barn i åldrarna 3-5 år skaffar sig gedigna erfarenheter av barns lek. Kreativa och meningsfulla anpassningar görs både inomhus och utomhus för att barns leksamspel ska kunna frodas. Leksamspelet mellan kamrater behöver få både stöttning och guidning av pedagogerna vilket detta program lyfter fram som angeläget för alla barn. I en del leksituationer ”skaver” leksamspelet och barnens lekrelationer kan tyckas vara knepiga att få till, att hålla i sig och bli hållbara vilket pedagoger i förskolan vittnar om.Programmet ”Tid för lek och samspel” grundar sig på fältutprövningar och forskningsstudier av lekfärdigheter och lekstunder där dessa leksamspel stöttas och guidas av pedagoger över tid och på ett systematiskt sätt.

Denna dag i Sandviken ägnade vi till att så smått börja sätta oss in i programmet och på vilket sätt arrangerade lekstunder kan genomföras bland barnen i den dagliga verksamheten. Syftet med att upprepa lekstunder med en grupp barn är att roliga och meningsfulla stunder kan komma till och innehåller lekfärdigheter som pedagogerna förstått att barnen behöver mer av för att kunna delta i och upprätthålla olika lekar. Barn kan behöva upplevelser av sociala färdigheter som: att dela med sig av en leksak, att som barn vara ihärdig i sina försök att be om saker eller i att initiera och organisera en lek eller att kunna hjälpa till i olika leksituationer.

Det blev en intensiv och innehållsrik dag! Vi förstod att lekstunder är barnens bästa stunder och att lekfärdigheter för alla barn behöver återkomma och upprepas för att varje barn ska kunna få ta del av lekar som sker på allas villkor. Vi kunde också börja diskutera programmets innehåll av både beskrivningar och planeringar av hur dessa lekfärdigheter kan övas och genomföras. Förskolans dagar är fulla av barns uttryck och kraft vilket förskolans professioner dagligen deltar i. Små barns dagar kräver också rutiner och aktiviteter som leds av närvarande pedagoger. Vår träff innehöll därför också samtal om hur arrangerade lekstunder kan placeras in på ett naturligt sätt i barnens vardag. Under våren samlar vi erfarenheter av detta genom att träffas och utbyta tips och idéer som bidrar till att vi blir kunnigare inom området leksamspel för varje barn.

Hur uttrycker då barnen olika lekfärdigheter och leksamspel i sina lekar? Till vår nästa träff i februari observerar pedagogerna olika leksituationer med stöd av  skattningsunderlaget Teacher Impression Scale – Swedish version (TIS-S). Observationerna riktar blicken till barns samspel, hur barnen samtalar, samarbetar, anpassar lekuttryck som uthållighet, ger respons, delar med sig, är engagerad i leken, har roligt, föreslår nya lekar mm. Vi ser fram emot att dela dessa erfarenheter för att också borra i hur vi kan bli kunniga lek-stöttare i de arrangerade lekstunder som programmet framhåller och som stärker varje barns lekkompetens.