I vår senaste blogg beskriver vi sommaruppstarten av projektets del 2 och vår ambition att fortsätta den professionella vägen till att uppmärksamma barnens behov och att bli en evidensbaserad praktiker. Förra veckans kunskapstillskott bestod av att professor Susan Sandall redogjorde för vad en sådan evidensbaserad praktik kan innebära när pedagoger i en inkluderande förskoleverksamhet utifrån barns signaler iscensätter specialpedagogiska strategier som riktas till hela barngruppen och individuella barns särskilda behov samtidigt. Hon framhåller att lärarprofessionen i sitt praktiserande av evidensbaserade metoder utvecklas och utmanas i funktionerna att både vara handledare, forskare och att vara mentor. Förändring av den egna professioner i detta projekt påverkar oss alla berörda när vi antar denna utmaning att svara på barnens behov med en planerad insats och med särskilt valda evidensbaserade metoder.

Vi har alla vuxit med uppgiften och förskollärarna och specialpedagogerna redovisar flera exempel på hur barnens reaktioner i läs- och lekstunderna gynnat barnens förmåga till leksamspel samt att de utvecklat sitt ordförråd och sin ordförståelse. Barn som tidigare inte tagit kamratkontakt har fått pedagogernas aktiva och medvetna stöd i att delta i dagliga arrangerade läraktiviteter under tjugofem sammanhållna dagar. Dessa mycket korta tjugo minuters demonstrationer av olika lekfärdigheter och gemensam lekstund har gett resultat. Till exempel påtalar en av förskollärarna barnets förändring av att blivit aktiv i leksamspelet: ”Kim var schyst och bjöd in, föreslog vilka bilar de skulle ha, hjälpte till att bygga, och om de skulle bygga åt höger eller vänster”.  I högläsningsstunderna där dialogen står i fokus framför förskollärarna att de särskilda utvalda målorden till varje bok till att börja med kunde upplevas för svåra för barnen. Barnens nyfikenhet och vetgirighet överraskade dock och gav nya insikter och förändrade en tidigare professionsuppfattning vilket en av förskollärarna uttrycker som: ”Men jag har ändrat mig. Det har varit jätte, jättebra…”.

Implementeringsforskningen visar att nyckeln till att kunna genomföra en evidensbaserad strategi är att verksamheternas berörda får utbildning, coaching och möjlighet till reflektion som ger insikter och förståelse i de valda uppläggen (Odom, 2009; Reinke et al., 2012). Arbetet med att implementera en metod och att genomföra en intervention har två olika syften men dessa förutsätter varandra. Såväl metoder som procedurer och processer används i syfte att skapa förutsättningar för att implementera en intervention i praktiken medan en intervention med dess metoder, procedurer och processer används för att nå önskade resultat för barnen (Dust et al., 2013).

I vårt projekt har vi under året 2019 genomfört ett första steg i riktning mot att med evidensbaserade strategier kunna involvera hela barngruppen och individuella barn i behov av särskilt stöd. Utbildningsinsatser med stöd av fältets yrkeskunnande och bidragen från forskningen har gett barnen lekmöjligheter och ökad språknyfikenhet på det svenska språket. Vi förstärker nu förutsättningarna för att fördjupa de erfarenheter vi som förskollärare, specialpedagoger och forskare gjort av att implementera Tid för lek och samspel samt Högläsning med Mer dialog. Mentorer utbildas vid 3 ytterligare tillfällen under hösten samtidigt som de kontinuerligt coachar sina kolleger som genomför programmen för första gången. Samtliga berörda rektorer i Sandviken, i Sundbybergs- och Järfälla kommun samt vid företaget Tellusbarn deltar i våra utbildnings- och planeringsträffar. Två av institutionens doktorander tillför och bidrar med fördjupade studier om de program vi valt och de reaktioner vi samlar in av barnens reaktioner. Vägen till att bli evidensbaserade praktiker betyder att vi lär av att genomföra, öva och praktisera metoder, olika procedurer och leva i processen – tillsammans.

Varför så viktigt tillsammans? Vad innebär ett inifrån- och ett utifrån perspektiv i detta projekt? I vilken grad och på vilket sätt? Det resonerar vi om i nästa blogg…….

Hälsar

Eva

Dunst, C. J., Trivette, C. M., & Raab, M. (2013). An Implementation Science Framework for Conceptualizing and Operationalizing Fidelity in Early Childhood Intervention Studies. Journal of Early Intervention, 35(2), 85–101. https://doi.org/10.1177/1053815113502235

Odom, S. L. (2009). The Tie that Binds: Evidence-Based Practice, Implementation Science, and Outcomes for Children. Topics in Early Childhood Special Education, 29(1), 53–61. https://doi.org/10.1177/0271121408329171

Reichow, B. (2016). Evidence-Based Practice in the Context of Early Childhood Special Education. In: Reichow B., Boyd B., Barton E., & Odom S. (Eds.) Handbook of Early Childhood Special Education (pp. 107-121). Switzerland: Springer International Publishing.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.