Som ni redan kunnat läsa här på bloggen hann vi (nätt och jämnt) delta med en poster på CRIEI 2020 (Conference on Research Innovations in Early Intervention) i San Diego, mellan den 27 och 29 februari. Detta var precis innan spridningen av Corona-viruset satte stopp för resor och större sociala sammankomster över hela världen på obestämd tid. I postern beskrivs min studie av ett observationsinstrument för lek och samspel som kan användas i förskolan för att planera och utvärdera stödinsatser, som jag, Eva Siljehag, Mara Westling Allodi och Samuel Odom skriver en artikel om.

Och varför undersöka ett sådant instrument? Den frågan har jag besvarat i ett tidigare blogginlägg. Men vill gärna beskriva några fler motiv. Erfarna pedagoger utvecklar ofta en ”fingertoppskänsla” för när och hur de ska stödja barn i lek, när detta behövs. Utöver denna är generell och teoretisk kunskap om barns utveckling och behov viktig. Men den räcker inte. I Skolverkets allmänna råd Måluppfyllelse i förskolan står :

Barns behov av särskilt stöd i sin utveckling kan inte förstås som en egenskap hos barnet utan är alltid situationsbundet. Behovet är relaterat till vad som händer i mötet mellan barnet, personalen och miljön i förskolan. Det betyder till exempel att barn kan behöva stöd i sin utveckling i en miljö, men inte i en annan (Skolverket, 2017).

Det är inte reglerat hur stödinsatser i förskolan ska dokumenteras, men en dokumentation behövs för att kunna utvärdera om insatsen haft önskad effekt. Bedömning av vilka insatser som är lämpliga ska alltid göras i samråd med barnets vårdnadshavare (Skolverket, 2017).

Ibland krävs det särskild kunskap för att få varje barn att trivas och att utvecklas optimalt. Genom upprepade observationer av olika leksituationer, i samspelet med barnen i gruppen, i samtal med föräldrar och andra viktiga personer kring barnet, genom erfarenhetsutbyte på arbetslagsmöten, i handledning av specialpedagoger och liknande, genom att rådfråga forskningslitteratur; det är så den kan alstras, den särskilda kunskap som behövs. Dels för att kunna identifiera behov av insatser för enskilda barn, dels för att planera aktiviteter för hela barngruppen. Och ett instrument som det vi undersökt, kan också användas för att utvärdera om en insats gav det resultat som önskades.

Forskarna Scott McConnell (som också deltog på CRIEI) och Naomi Rahn beskriver tre faktorer som bör bestämma vilket instrument som används vid en observation: 1) det ska väljas utifrån syftet med observationen, 2) det ska vara lätt att förstå och samtidigt motsvara de formella krav som finns för den här typen av instrument, 3) det ska vara effektivt både i genomförandet och för den praktik där insatsen ska göras. Dessa faktorer har också varit utgångspunkten för den studie jag genomfört.

Foto: Maria Gladh

Genom internationella utbyten kan vi se på vår förskolepraktik med nya ögon, och likväl konstatera att vi trots länders olika strukturella villkor många gånger står inför liknande utmaningar. Som behovet av att utveckla den infrastruktur som möjliggör tillgängliga lärmiljöer för alla barn, med plats för lek. En infrastruktur som förutom förskoleprofessionella och föräldrar omfattar forskare och lärare vid universitet, högskolor och andra lärosäten, utbildningsförvaltningar och skolmyndigheter, men också förstås fristående huvudmän och andra aktörer inom kommun och landsting.

Det är också värdefullt att tillsammans reflektera över vad social lekkompetens kan betyda i olika sammanhang och vad vi som vuxna uppmuntrar eller dämpar. Till exempel som ett barns förmåga att föreslå nya lekidéer och leda lek i nya riktningar, utan att den gemensamt upplevda lekmagin med kamraterna rubbas.

I en tid när vi uppmanas till social distansering är det tankeväckande att innehållet i vårt forskningsprojekt handlar om det nära och komplexa samspelet mellan barn som gör att leken uppstår. Eller vice versa, om lek som en plats där det sociala samspelet stimuleras och utvecklas.

Foto: Maria Gladh

McConnell S.R., Rahn N.L. (2016). Assessment in Early Childhood Special Education. I: Reichow B., Boyd B., Barton E., Odom S. (Eds.) Handbook of Early Childhood Special Education (s. 89-106). Springer, Cham.

Skolverket. (2017). Måluppfyllelse i förskolan. Stockholm: Skolverket.

Mitt konferensdeltagande möjliggjordes av stipendiemedel från Stiftelsen Lars Hiertas Minne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.